28 Kap. Här och der. Ju narmare det led emot slutet af drottning Kristinas regering, ju besynnerligare och mera hvarandra motsägande blefvo alla hennes åtgärder och företag. Hon kände att hon bland sina undersåter icke hade något förtroende att upprätthålla, några sympathier att stödja, någon kärlek att skona, och hon handlade derför utan alla andra afseenden än dem att tillfreds ställa ingifvelserna af sitt eget ostadiga lynne. Det syntes verkligen som om hon, för att fullända sin karakteristik, sökte öfverträffa sig sjelf på den bana hon en gång börjat betrada, och genom valet af sina gunstlingar och frikostigheten af sina gunstbevis emot dem, ännu i solnedgången af sin makt ifrigast riktade sina bemödanden på att förstärka minnet af dess godtycklighet och inkonseqventa öfning. Den nyuppstigna stjernan bland hennes hofgunstlingars tal var vid denna tid Klaes Tott, och hvad som lisligast sysselsatte henne, var hans upphöjelse till sjelfva thronens anspråk. Men det starka motstånd hon af alla partier dervid mötte, visade henne den allmänna motviljan derför, och väckte hennes fruktan för det intryck, som försöket måst åstadkomma på den en gång valde thronföljaren, hvilken naturligtvis mest af alla måst finna sig förnärmad deraf. Oaktadt hans alltid ådagalagda moderation och de bevis han gifvit på sin trohet, fruktade hon dock för detta nya prof, hvarpå hon biitvit satt, hvarför hon en dag lät kalla Clairet och tillsade honom, att hon hade ett uppdrag, det hon icke vågade förtro åt någon annan än honom. Fransmannen bugade sig under ett sjelfbehagligt leende. — Ni måste uppbjuda all er fintlighet. — Mina ringa gåfvor stå i ers majestäts tjenst. — Nå väll Ni måste skaffa mig att veta hvad kronprinsen företager sig der nere på Borgholm; hvad han talar om med sina förtrogne, hvad han sysselsätter sig med i enrum, hvad han läser, hvad han skrifver, hvad han tänker.