Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1855, sida 2

Inrikes Nyheter. Götheborg. I den i går meddelade berättelsen af hrr kommitterade för en jernvägsanläggning mellan Götheborg och Borås, förekommer mot slutet en proposition, hvilken äfven blef godkänd och antagen af bolagsstämman, men hvarå vi likväl ej kunna undgå att fästa uppmärksamheten. Denna proposition är: att en önskan uttryckes derom, att en föreningsbana mellan de båda stambanorna, med rigtning genom Jönköpings och Skaraborgs län, måtte af statsmakterna beslutas och såsom stambana genom statens försorg utföras; dfvensom alt denna föreningsbanas snara anläggning måtte tagas i betraktande vid beståmmandet af vestra stambanans rigtning genom Skaraborgs lån, samt att öfverhufvud alla hithörande förhållanden måtte blifva så fullständigt utredda före nästa riksdag, att ingen tvekan om jernvägens lämpliga rigtning måtte hos Rikets Ständer förorsaka dröjsmål med beviljandet af anslag till deras snara sullbordande. Då denna proposition först vid sammanträdet den 7 dennes upplästes, märkte helt säkert ingen af de oinvigde åhörarne annat än att här var fråga endast om en opinionsyttring för en stambana till Jönköping, en yttring, hvari helt säkert en och hvar af allt hjerta instämde, då en sådan bana utan allt tvifvel är en al de vigtigaste som böra anläggas i vårt land. Först då fråga blef att denna opinionsyttring skulle genom Konungens besallningshafvande framställas för regeringen, anmärkte ordföran den statsrådet Fåhreus att sällskapet genom detta yttrande komme alt uttala en mening äfven uti striden rörande banornas rigtning genom Vestergöthland. Istället att bestrida detta, uppträdde haradshöfding Hessle och uttalade öppet att meningen just vore, det sällskapet skulle härutinnan opinera, hvarjemte häradsh. ingick i några argumenter hvarför banan borde dragas i den bekanta kroken åt öster genom Fahlbygden. Då ingen anmalte sig att gendrisva detta yttrande, tog sig hr S. Hedlund friheten hemstalla, hurus ida det kunde anses lämpligt att här ingå i striden rörande de tre Vestgöthabanorna, hvilken strid tillräckligt fördes på andra orter, samt ytterligare, huruvida de vore lämpligt, att sällskapet, utan att hafva tagit frågan i öfvervägande, tillät sig att derom fälla ett omdöme. På grund häraf yrkade hr Hedlund entraget, att opinionsyitringen endast skulle afse banan till Jönköping, oberoende deraf hvilken riktning en blifvande bana genom Skaraborgs län komme att taga. Mot denna åsigt opponerade sig dock hr Wern, likväl utan att vidröra sjelfva tvistepunkten, endast yrkande att den föreslagna opinionsyttringen för en blifvande stambana till Jönköping borde afgifvas; hvaremot borgmästaren Hasselroth öppet vidgick, att han önskade en opinions uttalande äfven i fråga om hvilkendera af Skaraborgsbanorna borde äga företräde. Förgafves framställde hr Hedlund ännu en gång det obehöriga deri att en sådan bimening blifvit insmugglad i propositionen, hvarigenom sällskapet skulle komma att par surprise fälla ett omdöme rörande en sak, på hvilken de fleste säkert föga eller intet tänkt. Propositionen framställdes på bifall till kommitterades betänkande, då naturligtvis några jarop följde, hvilka måste betraktas såsom sällskapets be