Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1855, sida 2

Hon var verkligen vacker denna unga dame, — ty drottning Kristina, som var för stolt att erkänna några öfverträssande egenskaper hos sitt kön, och derför aldrig bar afund till dem som voro vackrare än hon sjelf, tålde inga andra än sköna ansigten bland dem som omgålvo henne — men i de starka och något hårda dragen, jemte det djerfva väsendet låg någonting, som verkade aslagsnande och obehagligt på Axel. — Grefvinnorna De la Gardie äro icke vana att täfla om första steget, och troligen är detta första gången, som de höra företrädet af deras höga värdighet bestridas dem — sade Axel, i det han, utan att låta hejda sig, förde grefvinnan Ebba fremom den vredgade hoffröken. — Otacksamme! — hviskade denna i det Axel passerade — Vet att utom mig skullej drottningen icke låut blidka sig mot er, och ni svarar på delta sätt på mitt deltagande! Jag batar er från denna stund! Men Axel stannade icke länge nog för att afhöra dessa hotande ord, utan sökte blott att så fort som möjligt föra grelvinnan Ebba undan denna skara, hvars blickar icke kunde vara henne annat än högst besvärande. Till min dotter — sade grefvinnan då hon kommit ut i slottshvalfvet. — Min son väntar oss der för att höra utgången af detta sista försök. Med frågande blickar mötte dem grefve Magnus oeh hans sköna, deltagande syster. Vid deras åsyn nedsjönk grefvinnan Ebba vid Axels sida, under det Maria Euofrosina med snyftningar kastade sig omkring sin makes hals, utan att kunna framföra ett enda ord. — Det är då förbi med detta sista hopp? — stammade grefve Magnus. — Förbi — hviskade grefvinnan Ebba. — Ingen nåd, ingen barmhertighet. — Hon har kunnat vägra edra böner? — frågade grefvinnan Oxenstjerna. — En moders och en makas böner, tärar, knäsall, allt. — Ar det möjligt? Barmhertige Gud! — Tala till klippan, och du skall förr kunna locka en suck ur hennes barm, än väcka en medlidandets känsla i drottning Kristinas. Obeveklighet, förakt och hån under larsven af ett gyckladt ädelmod, se der hvad den olyckliga af henne bar att vänta. (Forts.)