Bröderna. Af förs. till Stael von Holstein, m. sl. (Forts. fr. N:o 33.) — Det är icke er jag behöfver säga om hon är värdig er furstes hjerta och platsen på en thron. De åldrige hafva ännu i friskt minne huru den gamla svenska högadelns döttrar upp: stigit till rangen af drottningar, och de skola lära sina barn att vorda det förnyade exemplet af en sådan upphöjelse. Ser ni min grefve, då jag af folket begär denna urskiljning, som skall veta att sätta dygd, förstånd, skönhet och mildhet öfver egenskapen af furstebörd, blir det ännu ett skäl att undvika all beröring med andra än dess sansade, ädlare och upplystare känslor. Och hvad er beträffar, torde det vara öfverflödigt påminna er om faran af allt som kunde återväcka den gamla harmen, som lätt födes af afunden öfver ert namn och er slägt. Grefve Magni ansigte ljusnade, och de moln som länge legat på hans panna klarnade bort, som en dimma för solen. — Denna efterföljd af Vasarnes exempel — sade han — skall, tro mig min furste! fastare vid er fästa svenska folkets hjertan och öka dess vördnad för edra fosterländska sympathier än förbindelsen med något fremmande furstehus skulle förmå. Och vid jemförelsen af dessa utländska furstinnor, alltifrån den styfsinta Katarina af Lauenburg, som förbittrade konung Gustafs husliga lif och skänkte thronen en Erik den fjortonde; den katholska Jagelonikan; den stränga Holsteinskan, alltintill det lesvande exemplet af den dåraktiga Brandenburgskan, hvad hafva de att vinna bredvid den sörsonande Margaretha Lejonhusvud, den milda Katarina Stenbock och den sköna Gunilda Bjelke? — Ni bryter stafven öfver hjessor, hvilkas prydnad jag icke ansåg er förakta, min grefve. Ni har ingenting försummat att se furstekronans glans stråla jemte den grefliga öfver ert sköldmärke. Wollin hade ett stort behag för edra ögon ). ) Grefve Magnus hade sökt få Wollin i förläning, som man trodde för att få rättigheten till den dermed fordom förenade surstevärdigheten.