Himlamarknaden. (Af Charles Dickens.) (Forts. fr. n:o 47.) Han hade varit uppe och klädd sedan kl. 6, medan hans fru ännu låg i sin söta sömn, och slukade nu i största hast en kopp varmt kaffe, som hans lilla bodbetjent tillagat. Denne erhöll derpå stränga order med afseende på bodens skötande under principalens frånvaro; derefter begaf sig vår juvelerare ned på gatan, der han med ett vänligt grin hälsades af sin reskamrat. Urhandlaren satt i kaleschen, om hvilken han talat med Acon Virlaz. Det var en liten mörk tingest, mycket lös i sjedrarne samt med förslitna och rostade beslag; och om djuret, som drog den, anmärkte m:r Ben Daoud i förbigående, att det var en diskonto klippare, alldenstund han tagit den såsom betalning för en del vexlar hos garnisonen i Westhampton, och att den på sin tid sannolikt varit betydligt mer värd än dess vigt i guld. Om nu också samme klippare just ej hade något elegant utseende, — hvilket ej kunde disputeras, enär ban var luden der han bor vara kal, samt här och der hade skalliga fl 2 PSTN