Styckegods. Användandet af svafvelether såsom drifkraft. De försök, hvilka efter de Tramblays system blifvit anställda i Toulon med svafvelether såsom rörelsekraft på det nya ångskeppet ÅFrance, hafva fullkomligt lyckats. Skeppet, som är 1400 tons drägtigt, med maschiner af 300 hästars kraft och en skruf af 12 fots diameter, gjorde 9 knop i timmen, och man har beräknat, att efter detta system kan vinnas en bränslebesparing af minst 60 procent. rlighet. En uppasserska fann en 6-skilling på golfvet när bon städade sin herres rum och återlemnade den riktigt till egaren. — Behåll den som en belöning för din ärlighet, sade han och gaf henne penningen. Ett par dagar derefter saknade han en guldkråsnål, och frågade städerskan om hon icke sett den. — Jo, svarade bon, jag fann den på golfvet, — Åå, hvar gjorde du af den? — Jo, jag behöll den till lön för min ärlighet. Quadrille af schackpjeser. En rik köpman i Lyon förbereder till förmån för den subskription till inköp af cigarrer för armeen på Krim, som nu pågår der i staden, en excentrisk bal i sitt hotell, der en quadrille af 32 personer, föreställande schachpjeserne, skall uppträda. Den ena konungen skall värden sjelf föreställa. Drottningarnas platser skola uppfyllas af de vackraste och förnämaste damerna i staden. Diamanten Sydsetjernmamn. I franska vetenskapsakademiens sista sammankomst bar hr Dufrenoy, direktör vid ÄEcole des Mines, framvisat, i dess egares hr Dalphens namn en nyligen i Brasilien funnen diamant, som erhållit namnet: V Etotile du Sud. Denna ädelsten af utomordentligt intresse i vetenskapligt hänseende är af rent vatten och en tolfhörning till formen. Den väger 244 karat och kommer att vid slipningen förlora hälften af sin vigt. Dess värde efter slipningen anses blifva 5 millioner franc. Den skall utställas vid den stora expositionen i Paris innevarande sommar, och den skall troligen der göra ännu större uppseende, än det namnkunniga Ljusberget gjorde det i kristallpalatset. Sydstjernan utgjorde, då den fanns i Brasilien, en del af en sammangyttrad klump af tolshörniga kristaller, förenad tillsammans med dessa uti kalkspat med quarts-kristalliseringar. EBRyssfräfaren, Med detta namn betecknas en Tartarhöfding på Krim, hvilken står i spetsen för de insurgenter mot ryska herraväldet på halfön, som slutit sig till vestmakterna. Hans rätta namn är Selim Khan, och han beskrifves såsom typen för en guerillaanförare, En officer vid Balaklava har om ryssfrätaren följande meddelanden: Hans gestalt är lång och smidig, men af senig byggnad, hufvudet något framåtböjdt, ögonen blixtrande, ständigt irrande åt olika håll och snabbt uppfattande föremålen. Han har ett fullkomligt tartariskt utseende. Hans ännu fulltoniga röst antager vid ansträngning, ett skarpt, skrikande ljud. Hans manerer äro ombytliga: än visar han en älskvärd elegans, än en stolt rättframhet, än en bugande höflighet, än en okuslig energi. Han har med få ord alla en guerillaansörares egenskaper, hvarje tum af honom är en ,steppernas furste. Han yttrar sig icke gerna om orsaken till hans resning mot Ryssarne; i viss mån är det väl en patriotisk känsla, men man anser hufvudanledningen vara hämdlystnad, derföre att en rysk officer vanärat hans enda dotter och förskaffat fadren fängelse, då han kräfde upprättelse. Selims krigsbragder äro många. Hans namn nämnes med vördnad af Tartarerne, med beundran af de allierade, och anekdoter om denne mans djerfhet och slughet cirkulera vid yckteldarne, bidraga att förminska de långa timmarne, och komma till och med de sårade att glömma sina smärtor. — I Selims sällskap befinna sig 2 personer, som han kallar sina adjutanter. En af dem är en gammal jude och bekläder egentligen en intendents och skattmästares befattning. Den andre är en fransman — ehuru klädd i tartarisk drägt — skall vara militär och vid Spahis hafva ryttmästarerang, men på general Canroberts befallning vara öfverlemnad åt sriskare-chefen. — Dessa friskaror bestå af tvenne afdelningar, den ena regulier, den andra irregulier. Den förra räknar 300 ryttare, 20 artillerister och 2 haubitzer, samt 100 med minisgevär beväpnade insanterister. Här råder sträng diciplin och lagarne äro drakoniska både mot soldater och officerare; öfverträdelser och motsträfvighet straffas ovillkorligen med döden. Likväl är Selim folkets afgud. Bevapningssättet är kossackiskt, dock så att blo t första ledet af rytteriet har lansar, men det andra långa skjutgevär lika Beduinernes. — Vid ilmarscher följer infanteriet efter på vagnar, reqvirerade från närliggande orter, men ibland till häst. Den irreguliera afdelningen kan såsom massa betraktad, egentligen sägas icke existera. Dess antal och styrka är hvarken bekant för vän eller fiende, utan blott för höfdingen och hans närmaste. — Till följe häraf våga kossackerne sällan att gifva sig i tag med Selim. Ty under det han med en till utseendet ringa styrka rycker mot dem, växer hans skara med hvarje minut under drabbningen ; öfverallt äro bakhåll, och så snart affären är gjord, försvinna dessa osynlige hjelpare, som om stormvinden blåst bort dem. — Derföre herrskar också den tron bland de ryska soldaterne, att Selim står i förbund med onda andar, som han efter behag kan frammana och åter besvärja bort. Men detta andebesvärjande är helt enkelt en för insurrektion bildad landstorm, som på förhand genom agenter underrättas om Selims annalkande, då den efter vissa hemliga signaler skyndar fram till hans bistånd. Dessa irreguliera äro icke alla krigsmässigt beväpnade. Många hafva intet annat än liar på stänger, andra pikar eller långa knölpåka:, andra skarpa spadar.