-Ser den icke präktig ut?frågade han med ett nästan omärkligt sarkastiskt leende och sänkande rösten till en låg hviskning. Ser den icke ut som en diamant, och glimmar och spelar den icke, som om en af våra bästa stenslipare skulle ha slipat den i facetter. Det är der himlamarknaden är, mr. Virlaz. He!Och ni reser dit i morgon?, frågade AhonVirlaz med en orolig blick på sin vän. ,Ja det är säkert, det! svarade Ben Daoud, -och det med min lilla penningpåse, för att göra mina små inköp. Och — förlåt att jag säger det så rent ut i er närvaro — jag tycker ni är en stor narr, om ni icke följer med mig och äfven gör några små inköp. Ty diamanter, mr. Virlaz, äro icke alla dagar så lätta att öfverkomma som på himlamarknaden, och hundra år är en lång tid att vänta innan man åter kan göra en sådan handel.-Jag reser med, Ben!, utropade juveleraren hänryckt, jag reser med, och kan jag nägonsin göra er en eller annan liten tjenst i penningevåg, så skall det icke slå sel,, och han fattade Ben Daouds hand. -Nå det tycker jag om,, svarade denne. -Jag kommer efter er precist kl. 8 i morgon,