Himlamarknaden. (Af Charles Dickens.) (Forts. fr. n:o 39.) Det tycktes ligga deri den meningen: , röka, drick och var glad tilldess din vexel, förfallen den och den dagen, skall infrias; betala då, eller skall jag flå dig med hull och hår?, Mr. Ben Daoud syntes hafva en aning härom, ty han vaggade med hufvudet, gned sina händer och svarade än mera flytande än vanligt. Åh, hvad det beträffar, käre mr. Virlaz, så kommer min resa blott att vara två, tre dagar. Jag kommer tillbaka i öfvermorgon och har då med mig ett och annat i diamantvag, som väl torde bli värdt att se på. Hel, ,Diamanter! utbrast Acon-Virlaz och kastade en blick bort åt den låda, hvari hans juveler lågo; ty man kan vara säker på att han packat in dem alla säkert och hastigt, innan hans vän nnit alldeles in. Diamanter! hyäart manter, Be bi. — Kors, tillåden skörs-Å knaden, som hålles i morgon, såsom ni vet., resa hän ester diaö