och haf då er lille pennigpäse, er nattmössa och er kam i ordning.Men, frågade juveleraren med en liten ätervändande anstrykning af misstroende, ,hur komma vi dit?, ,Åh,, svarade mr. Ben Daoud, vi taga en kalesch., ,Himlamarknaden ! — diamanter! — godt pris!, Aeon-Virlaz kunde icke tänka på annat under hela aftonmåltiden, som verkligen bestod af en mycket delikat fiskrätt, vid hvars tillredning icke var sparadt på olja. Han var så sysselsatt med det som förestod, att hans hustru och dotter med förundran betraktade honom samt ej kunde afhålla sig att fråga honom hvad som var å färde. Som god och öm man och far, meddelade han dem Ben Daouds underbara berättelse och sin förestående resa. Morgonen derpå på slaget 8 hördes ljudet af hjul utanför Acon-Virlaz port vid hamnen i Belleriport, och Ben Daoud från Westhampton kastade för ro skull en handfull sand mot fönstren i första våningen. Men detta var onödigt: ingen sand, inga rasslande hjul, intet klockslag behöfdes för att väcka Acon-Virlaz. (Forts.)