Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1855, sida 4

Änyo framträder ,Tjufpojken, hälsande sina vänner och gynnare samt förärande dem en ny laddning goda och utsökta ,varor. Det företer sig med ,Tjufpojken den egenbeten, att han, ehuru han, lydande naturens lag. med hvarje år blifver ett år äldre, likväl (utan skryt sagdt) allt fortfarande förstår ott bibebålla sitt glada och muntra lynne. Han inbillar sig att detta skall förskaffa honom en lång och lyckosam lefnad samt att han allt framgent må kunna förtjena namn of glad och toujour. ,Munterhet utan skoj fortfar att vara bans gyllene valspråk, och bans sträfvanden här i verlden kunna ej lämpligare betecknas än med skaldens ord: Han glad vill vara med de glada, Och säga ut ett menskligt ord;