Då jag hemkom till min boning slog klockan åtta. Det var nu för sent att göra toilett och gå på balen, och — sannerligen — om också detta ej varit fallet, jag skulle ej haft hjerta dertill. Jag hade således gått miste om en charmant vals, jag hade mankerat min vackra kusin, och troligen hos henne ohjelpligen fallit i onåd. Och slutligen: jag hade ej fått beundra hennes dyrbara, vackra pe:lor! Men jag hade i stället fått se annan — den skånaste perla jag någonsin skådat! Min läsare! min läsarinna! Vill äfven du skörda sådana perlor? Gå ut och sök — men icke endast med ett iskallt mynt i din hand, utan äfven med ett tröstande, ett uppmuntrande ord ur ditt varma hjerta. Gack så ut och sök — och du skall finna dessa sköna perlor i tusendetal. P-n.