slog att vi skulle upphöra med byggnaden af universitetet och skolor, samt använda de dertill innehafde medel till uppförande af fängelser för de brottslingar som i följd af tillåtelsen snart skulle hitkomma och störa vår frid, och 6000 kolonister förbundo sig häromdagen på en monstermeeting att med makt jaga från våra stränder de fartyg som vilja bringa dessa ovilkorligt förlåtna brottslingar till oss. Ha vi ej rätt att försvara våra lif och vår egendom? Eller skola vi vara fångvaktare åt England? Vid all denna tryckning så i politiska som merkantila affärer kan man emedlertid icke påstå att sjelfva Kolonien ännu skridit tillbaka. Guldminorna fortfara att ge 30,000 till 40,000 unz i veckan och ullafveln profiterar af de billigare arbetslönerna. Vägar anläggas, och nya städer uppstå på flera ställen. Melbourne utvidgas och förbättras oupphörligt; men trots all den granlåt, som sall er i ögat, märker dock enhvar att välståndet ej är verkligt. Så länge man sortsar att skicka på oss varor utan måtta, så länge landet är otillgängligt för de små kapitalisterna, så länge kunna vi ej förvänta en bättre tid. (Forts.) Annn::3333333333333ni a na EE