Beslutsamt spände jag min revolver och afvaktade ett blodigt resultat. Flera män kommo ur skogen med förfärlig hast; men — bedraga mig mina ögon? Nej! Det är verkligen de! Marinsoldaterna! Att döma af deras brådskå äro de begripne i flykt. En säker reträtt, tänkte jag, kan då icke skada mig heller, och följaktligen skyndade jag i båten med största möjliga hast. Snart voro vi alla der, och under skratt berättade man att min oro varit öfverflödig, att 2 män vid deras ankomst försvunnit bland buskarne, hvarpå man skjutit efter dem, men ej fått spaning på dem. Vi gingo derefter ombord på skonaren, väckte upp kaptenen samt begärde i hennes majestäts namn att mönstra hans papper och besättning. Förundrad, förbluffad och halfsofvande gapade mannen på Dawies, på mig och soldaterna en lång stund innan han kom ut med svaret: Yes, sir! Jag fann honom vara en hederlig kustfarare, och besättningen alla ombord, och förklarade derföre i artiga termer orsaken för vårt besök och vår ledsnad att ha stört hans sömn. Efter denna förklaring slog skepparen i med ett skratt, så förfärligt, att jag fruktade för hans förstånd, och vi hörde det ännu ett långt stycke på hemvägen till Electra, som upplyst med lampor på alla master och rån, låg, likt ett glimmande slott på vågen. 3 dje skizzen. Skatten. En rival, farligare än den nyssnämnde skonaren med dess muntra kapten, hade landsatt folk på ön. Dessa hade lyckats bemäktiga sig guldet och andra dyrbarheter; men i 2 afdelningar avancerade våra män emot dem från olika håll. Den ena af dessa asdelningar anfördes af löjtnant Weld, den andra af mig. Alla partierna träffades på den plats, der Brahmens besättning och de båda gamla qvinnorna hade sina bostäder och der de bergade förråderna från nämnde skepp voro upplagda. Jag med mitt parti kom sist, och fann då att löjtnant Weld hade eröfrat de omtvistade dyrbarheterna; men den skeppsbrutne kaptenen, som tviflade på Welds ordres och helldre ville gynna det motsatta partiet, hade samlat de båda besättningarne och med deras tillhjelp återta git dem. Emellertid lågo de fyra kistorna på marken (stridsfältet, så att säga) och alla gjorde anspråk derpå, men ingen vågade lägga sin hand deröfver. I förfärlig förbittring stodo de emot hvarandra och ett förtvifladt handgemäng tog just sin början, då jag med mina män uppträdde på va platsen. Något häpen öfver den scen som mötte mitt öga, anbefalte jag mina män att stadna och ensamt skyndade jag fram till platsen. Den långa sabeln vid min sida, utdrogs ur skidan och fast höll jag i handen det blotta vapnet, som glänste mot aftonsolens sista strålar. Jag tänkte ej på, att jag troligtvis i det ögonblicket erbjöd en rätt löjlig anblick, med sabeln, de höga stöflorna, och det helt säkert ovanliga uttrycket i mitt ansigte. Med stentorsstämma begärde jag att få tala vid kaptenen, lyckades att blifva hörd och visade honom min fullmagt samt hans egen underskrist på connoissementet. En trollstaf skulle ej hastigare kunna förändra scenen. Kaptenen och båda besättningarne med alla marinsoldaterna trädde genast på min sida, och nu kunde de andra ej tänka på motstånd; guldet lemnades i min hand och förklarades vara under min rätt att disponera. — Ingen hade stupat i striden, men ett par män voro svårt sårade. — Hela sällskapet kamperade för natten kring en stor eld, uppgjord på en afröjd plats. Vinkistorna plundrades, vänner och fiender glömde allt annat, och vid den ofantliga brasan förenades de alla i dryckjom och lifliga sånger tills trötthet och vin slutligen tystade deras glada stämmor. En stilla åskådare vandrade jag kring på platsen och betraktade de sofvande figurerna kring elden, men jag vakade ensam öfver den — egendom, som var öfverlemnad åt mig och af mig skulle fordras tillbaka. Och härmed slutar jag mina skizzer från Kings Island. De äro fattigare än verkligheten, hvilken hos mig qvarlemnat lisliga minnen. Jag har icke underlåtit att samla åtskilliga små souvenier från ön och från de olyckliga skeppen och det skall göra mig ett nöje att vid tillfälle äfven sända dig ett minne derifrån. Jag öfvergår nu till andra ämnen och vill nämna några ord om koloniens allmänna ställning, i förhoppning att detta skall sätta dig i nd att 33 åa 101 1