n:o at Innes, uIVYCLLSOII andra morgontidningar förmila, att finansministern Gladstone, sjöministern Graham och kolonialministern Herbert, alla tre Pecliter, komma att utträda ur ministeren. Bref från Amerikz, Red:n har i dessa dagar emottagit ett bref från Amerika, ifrån en person, som torde vara bekant för mången här i Götheborg, nemligen bibelkolportören E. Ericsson, hvilken sistlidne sommar afreste till den nya verlden. Brelvet innehåller åtskilligt både gammalt och nytt, och lyder efter någon omredigering sålunda: Minnesota, Marinmeld och Sanlake d. 21 Dec. 1854. Jag får härmed uppfylla mitt löfte, att berätta hvad jag erfarit och enligt min förmåga uppfattat på denna min pilgrimsfärd. Den 21 Juli 1854 steg jag ombord på ett ångfartyg i Götheborg och anlände den 23 till Hull. Här stego vi den 24 kl. 2 e. m. upp i ångvagnarne och anlände kl. 9 samma e. m. till Liverpool. På dessa få timmar fingo vi skåda mycket af Englands storhet och rikedom. En otalig mängd jernbanor och ångvagnsträner korsade och mötte hvarandra; prågtiga städer lågo midt inne i landet och öfverallt en skön natur. Den 28 stego vi ombord på ett amerikanskt paket-skepp, som afgick från Liverpool d. 29 Juli och framkom till Newyork den 28 Augusti. Sjöresan var mycket angenäm, undantagandes att en och annan hade känning af sjösjuka. För öfrigt var ingen sjukdom ombord och intet dödsfall inträffade, ehuru vi utgjorde ett antal af ända till 600 passagerare. Flertalet af desse voro Irländare, af katholska religionen, hvilken de voro mycket trogna, så att de morgon och afton förrättade sina böner till Maria. Det hände dock, att när de lågo på knä och räknade sina radband, voro de sorgfälligt sysselsatta, att draga åt sig af andras välfångna egendom. Men detta försonades, förmodar jag, med det heliga vatten, hvarmed de bestänkte sig och hvaraf deras prester försett dem med goda förråder. Såsom en varning till de utvandrare, som kunde komma att resa öfver England, bör jag nämna att denna resa ej är rådlig, om det ej finns någon i sällskapet, som kan cngelska språket. Jag vet väl, att det finnes agenter i Götheborg. som åtaga sig att fortskaffa folk, men då får man bereda sig på samma kur, som Johnssons emigranter fingo genomgå, utom då han sjels var med, ty då fick han stort beröm. Af egen erfarenhet och flera menniskors berättelser känner jag, att den betingade fria kosten från England till Amerika merändels stannar vid vatten och bröd. Stiger då resan öfver 28 dygn, så blir det fråga om lifvet. Detta då man gör resan genom agenter. Man kan derföre göra särden lika bra utan någon agent, men man får då hålla sig med mat sjelf i Hull och Liverpool. Det som då bestås der är om morgonen en liten spilkum kött (2) och en brödskisva, om middagen köttsoppa samt potates och kött, hvarpå ej är att —klaga, och till qvallen afven kött och bröd. Den som fsortskassar sig sjelf undgår äfven att resan blir så dyr. Vid tiden då jag reste, betalades till agenten 141 rdr 24 sk. rgs för personen för öfverresan. Vid samma tid kostade resan från Götheborg till Liverpool 27 rdr och från Liverpool till Newyork 74 rdr 14, summa 101: 14. De som betalte den högre afgiften till agenterna skulle hafva extra proviant. Denna uppköptes dock i Liverpool för 10: 36, så att resan i alla fall ej uppgick till mer än 112 rdr. Provianten, som bestås ombord åt hvar person, utgör i veckan 13 skålp. bröd, 24 skålp. hafremjöl, 2 skålp. risgryn 3 skålp. hvetmjöl, 14 lod socker och 4 lod thå. Men den som nu ej känner språket får alltid vet så länge som möjligt. Det är en mängd menniskor, som sålunda satt lifvet till, särdeles när dertill kommit att de ej uthärdat ombytet i klimatet på sjön, m. m. Nu torde någon säga, att man kan taga mat med sig, för att slippa svälta. Det har ock mången gjort, men likväl blilvit utan, ty när man kommer till Hull, så hafva de der den ordningen, att för att undgå tullvisitation emigranternas saker föras direkte till tullbuset i Liverpool, der de ej få röras, förrän de skola föras ombord på det behöriga skeppet. Ru har det händt att emigranterna fått vänta hela 14 dagar i Liverpool. Under tiden hafva deras saker antingen stått under bar himmel och blifvit våta, eller ock stått i fuktiga magasiner, så att när de ändteligen kommit ombord, så har maten varit totalt fördersvad, så att de måst kasta den i sjön. Detta har händt hundradetals emiI I I I stå efter i köket och blir således fråga om att äta mjölet sådant det är för att uppehålla lif