Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1855, sida 1

21 Kap. Bröllopsaftonens äfventyr. Det gifves naturer, för hvilka gränslinien mellan alla ytterligheter blott är af ett fotstegs bredd och öfversprånget af ögonblickets hastighet. För dem finns icke denna lugna besinning till, som styrer stegen på medelvägens raka tilja. De måste öfver på ena eller andra sidan; och ej sällan blir hela deras lif föga annat än såsom en pendelsvägning mellan hvarandra motIsatta känslostämningar. De skuggor som fallit öfver Eriks bild hade röfvat ljuset Ifrån alla Annas förhoppningar. Illusionens skimrande sken hade sallit från hennes ögon, och i stället för den typ sor manligt adelmod, vänskap och sjelssörgatenhet hon derunder tillbedt, såg hon nu en egennyttig förrädare i hela dess alskyvärdhet. Det väckte i nästan lika hög grad hennes blygsel som hennes smärta satt hon kunnat hängifva sitt hjerta åt en så ovärdig varelse. Hon kunde icke älska, derför ville hon hata, icke högakta derför förakta; hon kunde icke bli lycklig, derför valde hon att bli olycklig och samtyckte derför midt under den bittraste känslan af sin sorg, sitt förakt, sin blygd och sin harm att skänka sin hand åt Sebastian. (Forts.)