Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1855, sida 3

righeten, ja omöjligheten att kunna uppgilva tillförlitligt inkomstbelopp. Stora importörer mena, att de hafva betydliga fordringar utestående, om hvilkas ingång, många månader scnare, de äro ganska osäkra; men uppstår förlust å dem, så hör frågan derom till nästa års taxerings-uppgift, och så år efter annat, tills man slutligen slipper både detta så svåra bråk och allt annat jordiskt bestyr. — — — — Att välmågan inom Göteborg i betydlig grad ökats, det bestyrkes af alla offentliggjorda statistiska uppgifter, och dessutom af de på sednare åren allt sällsyntare konkurserne inom köpmansklassen. Ej utan skäl kan man äfven härvid åberopa den lyx och vällefnad, som i synnerhet under de sista 5 åren så enormt tilltagit, och skänkes härigenom just ej någon varaktigare njutning för de bättre lottade, så är det obestridligt, att penningarne spridas och inkomster dymedelst beredas på många håll, der de eljest uteblilvit. Man må således ej klandra denna materiella lystnad, som är sig lik nästan öfverallt, ehuru dess tillfredsställande betingas af lokala förhållanden. En hvar må se sig för hvad behållningen blir för det högre andliga lifvet — — Man och man emellan omtalas, hvilken glupsk vinst en köpman gjort på den affären, en annan på sitt varulager i följd af stegrade inköpspris utrikes, en tredje på sina fartyg, o. 8. v., men nar bevillnings-taxeringen kommer, månne man är lika färdig att uppgifva sörtjensterne, och blilfvade i proportion beskattade? Om man på dessa frågor hittills tryggt kunnat svara nekande, så bör man kunna hoppas ett annat förhållande hädanefter. Eller skall det kunnatillåtas, att köpmän taxeras efter en inkomst af 2, 3 å4,000 Rdr, som allmänt kunnaanses hafva haft den kanske femdubbelt större? Mången yngre köpman beskattas allt för lindrigt, af konsideration som det kallas, enär han anses behöfva -komma sig före; men utom det att detta är oriktigt, der man känner en mans pekuniera ställning såsom god, och hans lefnadssätt bär vittne om valmåga, snarare än motsatsen, — månne icke en jemförelsevis lindrig beskattning tillämpas stundom för äldre handelshus, med betydlig export t. ex. de sista 3 åren, då en inkomst af 8 å 10,000 Rdr blifvit beskattad, som tålt vid mycket mera, — och troligen minst det tredubbla. Och i sanning betyder det mindre för sådane, som hafva en handelsvinst af t. ex. 20,000 Rdr Bko om året, — och deras antal är ej så ringa i Goteborg —, att i bevillning erlägga 500 Rdr, än för en Tjensteman med 3,000 Rdr inkomst att betala den lägre bevillningen, äfven så nedsatt som den nu blifvit. Man besinne blott den här dryga lefnadskostnaden i allmänhet, de till ytterlighet stegrade hushyrorne, som för en sådan tjensteman med familj medtaga 5 å 600 rdr bko om året, — och likväl får ingen konsideration komma i fråga vid taxering af hans inkomster, som till siffran kunna utrönas. — Det skulle synas som borde en stor affärsman vara stolt öfver att kunna uppgilva en stor inkomst af sin rörelse, -— gifva Gudi det Gudi tillhörer och staten det staten tillhörer — men i allmänhet måste en svår strid hafva uppstått härvidlag, och Mammon fått lejonparten i de fleste fall. — — Måtte han komma till korta, och helst alldeles blifva borta, från och med anno 1855! Häraf beror till stor del, om den lägre beskattningsgrunden kan nästa riksdag bibehållas, och måhända då ytterligare nedsättas.