Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 40.) 20 Kapt. Den färtrogmze. Någon tid efter denna händelse, se vi tvenne personer af den fremlingslegion, som vid denna tid belägrade Christinas hof, i enrum vid en butelj vin, börja inleda det samtal, hvilket snart skall blisva läsaren bekant. Den ene af dessa män var en måttlig lång, men fyllig gestalt, med en embonpoint, som vittnade om en epikureisk smak. Han hade ett par svarta ögon, i hvilkas rörliga speglar stod att låsa denna djershet, som man skulle kunna kalla ett vattenskott på det verkliga modets ädla stam, som utan kraft att stadigt motstå och ihärdigt verka i allvarets värf, blott yttrar sig i en obetänksam tilltagsenhet, hvilken får sin näring af inbilskhetens och oförsynthetens spröda rötter. Kring munnen lågo några veck, hvarur sarkasmens leenden grinade, hvarförutan de öfriga anletsdragen, ehuru icke utan ett visst pikant uttryck, likväl saknade pregeln af en egendomlig karakter. Denne man var den fransyske läkaren och lycksökaren Bourdelet. Den andre deremot, fin, smärt och spenslig, hade någonting obeskrifligt snabbt, säkert och genomträngande i sin blick, som visade att den alltid var vaken för yttre iakttagelser, och icke lät sig gå någonting obemärkt förbi. Hens anletsdrag för öfrigt, ehuru mycket finare, voro dock af mera utpräglade former och tydde omisskänneligen på karaktersanlag af bestämdare rigtning. Öfver det hela låg en anda af mera jovialitet, men också af mera intelligens och slughet, och då den förres hela lislighet tycktes bestå i ett sanguinisktl ynnes naturliga hetsighet visade sig den sednares deremot lika stark till sin naturliga kraft, men mera bunden af sjelsbeherrskningens vana. Den som vi härmed har tecknat är ingen annan än den