hette Thorsmånad. Vid den andra nytändningen efter vintersolståndet, d. v. s. första nytandningen efter julnyet, firades årets andra stora fest åt Göja, el. Goa, Disa, Frigga eller jorden, och den månad, som nu ingick, kallades Goael. Göjemånad. Oaktadt Göja förekommer ganska litet i de gamla sagor, som lefvat öfver till vår tid, så att hon egentligen endast nämnes under sagan om Norges upptäckt i den yngre Eddan, så lider det dock intet tvifvel att detta namn, likasom dess begrepp, ägt den största betydelse i den gamla Nordiska Gudaläran. Det är ock något rätt eget, att de enda månader på året, som ännu erinra om de gamla Nordiska benämningarne, äro Thorsoch Göje-månader. Jag antager således utan tvekan Thor och Goa hafva varit de vigtigaste representanterna i norden af de båda nyssnämnda principerna, den manliga och den qvinliga, solen och jorden 1). Det skulle återstå att visa, om de ägt något samband med den Asiatiska och Egyptiska Tjuroch Ko-dyrkan. Redan blott i dessa ord ösverraskas man utan tvifvel af en osörmodad likhet med Thor och Goa, som ej kan vara tillfällig. Likasom vi funnit Bal, Molock, Zeus, m. fl. namn, vara egentligen appellativer, betydande Herren, Konungen, Guden, så lider det föga tvifvel att ju Thor är detsamma som Eddans Tyr, hvilket betyder herre, Gud 2), såsom man finner deraf att Odin nämnes Hanga-tyr, och Hanga-Gud, Sig-tyr och Sig-sader, m. m. Ar detta Tyr eller Tir detsamma som det Göthiskae theus, this (hvilket hemtar stöd bland annat af namnet på Tis-dagen) så är slägtskapen gifven mellan Tyr och Zevs, deus, Jzos, Sanskr. Dewa, (nomn. Dewas) Gud. I Å andra sidan förekommer åter i den gamla Eddan ett ställe, som ger åt Tyr en annan bemärkelse. I 55 versen af Völuspa talas det om huru Odens son, Vidar, strider ,at Valdyri, ,mot Val-djuret, såsom det är öfversatt. Slagtskapen mellan Val-tyr och Val-dyr synes ej tvetydig, ehuru orden i samma sång förekomma i mycket olika mening. Val-Tyr är det samma som Val-fader, hvilket icke, såsom Skalda Edda uppgifver, betyder de (på Valplatsen) fallnes gud, utan bemärker Bal-Tyr, Herren herren, Herren Gud, likasom Val-hall betyder den högste Gudens sal. Ordet Val tyr (i gen. plur. Val-tiva) förekommer i Völuspå på två ställen, på ett der det är tydligen tillämpadt på Asagudarne, då det talas om deras på nytt uppstående helgedom, och på det andra om Surtur, eldens gud, asarnes fiende. Likaså förekommer Val dyr i en mot Asarne fiendtlig betydelse, och utmärker här Fenrisulfven. Den hypothesen synes då ej vara alltför djerf, att detta Val-dyr betyder Bals djuret 3), och likasom Thors eller Tyrs namn åt den ena sidan ledde till gudomsbenämningar, så ledde det åt den andra till orden: dyr, thyr, djur, Tjur, Taurus, Toro. Denna hypothes skulle öfvergå till visshet, derest man funne ett ord på något språk, med roten T—r, hvari begreppen Sol och Tjur voro förenade, såsom vi skola finna med Goa. Att Goa eller Göja är detsamma som det grekiska Gaia, el. gä, är redan af äldre for: skare antaget, och ligger tydligt deraf att båda utmärka jorden, modren jorden, gudarnes moder. Att jorden uti Egypten och Asien beteck nades under bilden af en ko hafva vi redan sett, Återstår att pröfva om detta ock är fallet med Goa. Oaktadt djur-dyrkan sannolikt redan var förbi, sedan den Indo Göthiska folkstammen hun nit till Norden, finna vi dock inom de histostoriska sagorna om Ragnar Lodbroks söner en hastig antydning om att den åtminstone qvarlefde i en svag lemning. Det hette nemligen att Ragnars Söner medförde i striden den beliga kon Sebelia, som öfversättes med ,den alltid bölande. Uttager man den rätta roten af detta ord, så finner man uti Seben påfallande likhet med Sif, som var Thors hustru. Att denna Mf är densamma som Goa, är af det föregående klart. Det synes derför ej vara alltför vågadt att antaga en slägtskap mellan den nyssnämnda heliga kon och Goa. Men äfven här kan man på språkforskningens väg komma till ett lyckligt resultat. Slägtskapen mellan Goa, Göja med å ena sida det grek. gå, gaia (jorden) och å den andra det göth. ko, Kuh, ar påfallande. Men all tvekan om denna slägtskap försvinner, då man erfar, att det Sanskritiska go, såsom femininum, betyder både det grek. Y7, väva, jord, och det göth. ko. (analoge härmed äro de Sanskr. vid, drai m. fl. Fastän, såsom nämndt blifvit, djurdyrkan i Norden var antingen försvunnen eller modisierad, så synes mig dock flera tecken derpå antyda, att viaf densamma hafva en svag återspegling i den märkliga myth jag vidrört, nemligen mythen om Thor och Goa: Solen och Jorden, —