att våcka ett musikaliskt sinne, utan äfven för att förädla detsamma och smaken i allmänhet. Hoflman yttrar om Haydn: Ett uttryck af mildt och lugnt, klart och sorgfritt barnasinne herrskar i Haydns kompositioner. Hans sinfonier föra oss till oöfverskådliga gröna ängder, bland en munter och brokig skara af lyckliga menniskor, som ungdomligt sväfva förbi oss i munter ringdans; leende barn, lyssnande bakom träd och rosenbuskar skalkas med blommorna. Ett lif, fullt af kärlek, fullt af salighet, såsom före syndafallet, ett lif af evig ungdom, som med mildt vemod söker den älskliga bild, hvilken i fjerran skymtar fram i aftonrodnans glans; ett sådant lif är karakteren af Haydns musik. — Mozart, eny, korrekt, klassisk, musikalisk, poetisk, skön — fulländad i alla konstens former, är nästan utan motstycke. Hans själ var såsom en Rafaels, en spegel för all skönhet, som gick hand i hand med naturen, och andades ett högre lif. Hans snilles verk framsprungo, liksom Pallas ur Jupiters hufvud, fullt väpnade och modist skådande omkring sig; det finns der ingenting konstgjordt, allt visar en framalstring utan möda, ren och fri, vittnande om ett oemotståndligt inre behof och en högre kallelse. Och om Beethowen slutligen yttrar en snillrik skriftställare: Han var en af de andar, som himlen någongång sänder neder, för att skapa åt konsten liksom en ny verld. Ett sådant snille står liksom med ett enda steg eller språng vid konstens yttersta gräns och visar oss det utomordentliga och underbara. Såsom grundelement af hans riktning framstår den romantiska humorn. Han är humorist med Jean Paul, och poet med de största poeter. Han sträfvar efter det oändliga, öfversinnliga. Han hyllar det sköna med ett poetiskt vilkor, som skapar sig sina egna lagar. Ingen har såsom han förstått att förandliga och till bild och ord gestalta tonerna; ingen klagar, talar och diktar så i toner som han. Vi sluta med ett träffande uttryck af Reichard: Taydn, säger han, har anlagdt ett skönt lusthus; Mozart har derpå byggt ett palats; Beethowen åter har derpå tillsatt ett torn, och den som skulle vilja bygga ännu högre, bryter halsen af sig. Hvad utförandet vid herr Czapeks ifrågavarande soirter beträffar, är det i allmänhet godt. Tempi äro rätt bra träffade och det hela går rätt jemnt. Några små anmärkningar kunde dock visserligen göras. — Det vore särdeles önskligt om dir. C. genom dessa soir6er kunde vinna sitt ändamål att kunna behålla de skickliga, främmande musici, som nu så sörtjenstfullt biträda i orkestern, och möjligen blifva satt i tilifälle att införskrifva en god oboist och fagottist, hvarigenom vår orkester skulle kunna blifva ganska bra. Måtte detta dock ej stanna vid blotta önskan! RTR MAAS BUREN. BUS Lt ORUST RRENO ESA ON TARA TREAN ta SR AGS