Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1855, sida 3

Några mythologiska antydningar med särskilt afseende på Thoroch Goamythen. (Forts. fr. n:o 37.) Genomgå vi derföre Asalärans många gudapersonligheter, så finna vi först något liggande bortom hela denna lära, endast svagt framblickande genom dunklet. Dit höra alla dessa gåtolika namn, såsom Trilogien: Odin, Vili och Ve; Hlodyn, Sif, Fiorgyn, m. m. Sedermera komma de allmänt bekanta Gudarne Odin, Thor, Frey, etc., hvilka i Asaläran upptagas såsom särskilta gudar, med särskilta funktioner och attributer, men hvilka dock, såsom jag skall försöka visa, utmärka samma begrepp, d. v. s. samma det nyssnämnda tvåtalet. I Asaläran är Odin den förnämsta guden, Solens Gud, gift med Frigg, jordgudinnan. Oaktadt Odin sålunda har likasom högsta rangen synes dock den andre Solguden Thor haft mera att betyda hos folket, i det större offer blefvo honom ägnade. Thors qvinliga motbild var jordgudinnan Göja, Disa el. Frigga. En tredje solgud var Frey, med hans qvinga motbild Freya (såvida nemligen Frej och Freya kunna skiljas åt. Besynnerligt nog synas de manliga och qvinliga principerna här vara tänkta förenade, såsom man anar af Frejs bildstod i Upsala, sådan den beskrifves af Adam Brenn). Sannolikt var äfven Balder en solens gud, äf ven om hypothesen af namnets slagtskap med Bal skulle vara origtig. Likasom man i den Grekiska mythologien fann de olika Solguda-personligheterna temligen åtskiljda, men jord-gudinnorna mycket sammanblandade, så inträffar detta äfven i Asaläran. Odens, Thors, Freys och Balders personligheter äro väl åtskiljda; deremot sammanfalla Frigga, Freya, Frey, Goa, Disa, m. fl. med hvarandra. Huru det rätteligen hängt ihop med dessa olika kulter, torde vara svårt att utreda. Sannolikt har den ena varit förherrskande i en tid och på en ort, och den andra i annan tid och på annan ort. Att de varit olika på olika orter, derom vittnar bland annat återklangen af deras namn uti vissa ortnamn. Så hör mani vissa trakter af Upland öfverallt Odens namn, i Odensala, Odensvi, etc.; på andra Thors, uti Thorslunda, Thorsvi, m. fl.; en del af Westmanland och Nerike synes företrädesvis hafva varit säte för Freykulten, om man får dömma af namnen: Frötuna, Frövi, Frösvidal, m. fl. Att dömma af flera tecken, är Odensdyrkan den till tiden yngsta i Norden. Den mägtigaste af alla dessa kulter synes hafva varit Thorsdyrkan, hvilken ej blott besegrade den äldsta soldyrkan (LokesLogeslåganseldenssolens gud) utan ock uppehöll sig framför sjelfva Odens-kulten. Thors bild innehade också, enl. Adam af Bremen, högsätet i Upsala tempel, och åt Thor egnades det största offret om året, nemligen vid vintersolståndet, vid den längsta natten, som kallades Hök-natten, hvarifrån året räknades. Under denna fest, kallad jul, offrades åt solguden Thor allahanda djur, isynnerhet oxar, äfvensom säd och allahanda mat.