Enrikes Nyheter. Götheborg. Läsaren torde möjligen erinra sig berättelsen i n:o 28 af denna tidning angående båten n:o 117, Andreas Jungberg, trån Styrsö Tången, som utanför Winga togs på släp af ett ångfartyg, hvilket derpå styrde söder ut och, anländt ungefär 2 mil vest från Nidingarna fastnade i isen och måste vända nordvart (se Handelstidningen n:o 31 Sjöfartsunderrättelser). Från denne fiskare, Jungberg, har nu bref dat. Christianssand anländt till skärgården, i hvilket han beskrifver sin irrsard ungefär på följande sätt: Sedan de förgäfves sökt att med båten arbeta sig in till svenska landet, anlände ett engelskt ångfartyg, (namnet ej uppgifvet) destineradt till Helsingör till deras hjelp. Men då ångarens kolförråd var allt för mycket medtaget att tillåta ett längre uppskof, och för försöket att bringa de arma fiskarena i land skulle åtgått måhända ett par dagar, föredrog befälhafvaren på ångsartyget att taga båten på släp söder ut; motad af is på höjden af Nidingarne, styrde det nordvestlig kurs tills det, 2 sjömil vester om Skagen, ännu påträffade ett isband så fast, att fartyget flera gånger måste backa för att med full maskin anfalla isen, hvilken slutligen gaf vika och lemnade fartyget fri passage ut i flott vatten. Dessförinnan måste dock båten, hvars manskap togs ombord på ångfartyget, öfverlemnas åt sitt öde. Nu styrdes kurs på Christiansand, der de arma, men lyckligt räddade fiskarena landsattes. Ångfartyget lärer efter intaget nytt kolförråd hafva återvändit till hemorten. Genom utslag den 18:de sistl. Januari har Kongl. Maj:t afslagit häktade kammakaren Johan Leonard Bengtssons underdåniga besvär öfver Götha hofrätts den 2 Oktober sistl. år meddelta utslag, hvarigenom bemälde Bengtsson, för försök till poströfveri, blifvit dömd att mista lifvet genom halshuggning. Den bekante magistern Rud. Munck af Rosenschåld har blifvit åter häktad i Stockholm, sedan han af Lunds rådhusrätt blifvit dömd till 3 års fästning jemte rättegångskostnad, efter det en jury i samma stad fällt honom skyldig i ett tryckfrihetsmål. Det är icke utan att ju man tycker sig finna, att förföljelserna mot Rosenschöld begynna antaga en karakter af hämnd, då de synas vara mer än rättvist rigtade mindre mot verkligen brottsliga handlingar än mot personen. Huru både lågt och förhatligt Rosenschölds skriltstalleri i hans tidning Fäderneslandet måste anses, så får man dock ej låta harmen häröfver sörleda sig att trampa lagen under fötterna. Vi befara att den sednast fällda domen af Lunds jury och rådhusrätt utgör ett betänkligt steg i denna rigtning. På denna grund kunna vi ej finna följande anmärkningar i Öresundsposten fullkomligt obefogade, om de ock vittna om mer beskyddareskap för Rosenschöld än mannen verkligen förtjenar. Öresundsposten yttrar: Rosenschöldska förföljelserna tyckas alltmer egnade att fästa uppmärksamheten på rätistillståndet och den personliga säkerheten i vårt land. Beteendet mot tidn. Fäderneslendets utgifvare har hos mången väckt den misstanke att vederbörande anse det icke år så noga med lagens och rättvisans bestämningar, när det gäller någon misshaglig personlighet. Sålunda har Lundensiste fädernas tilltag att skilja mag. Munck af Rosenschöld från akademien, som genast ådrog dem