——— — — Charand. Mitt första mången ledsam stund Ifrån mitt tryckta sinne drifvit, Och uti dvalans lätta blund I drömmar, vällust åt mig gifvit. När ålderdomen lutad stär Och längtar att ur verlden vandra, Han likväl mera säker går Om han till sällskap får mitt andra. Mitt hela finns i hvarje rad Af allt hvad läses, trycks och skrifves, Hvarföre det då äfven gifves I hvarje ord af min Charad.