Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1855, sida 2

———77—77777 — lefva okänd; att den srid, som tiden låtit vexa ösver hans ungdomssynder, skulle blifva ostörd; att det först efter hans död skulle uppenbaras att han stridt och lidit, men aldrig glömt; i fall man då skulle vilja förlåta honom och tro honom — väl vore det tidsnog! Men då han nämnde natt påminte sig de ord, han i två år trofast och kärleksfullt gömt i sitt inre: Berätta henne, hur vi blefvo vänner, det skall blisva henne en tröst liksom det är för mig, berättade han henne allt. Små ningom föreföll det honom, som han i sin mannaålder återfunnit en moder, och hon tyckte sig i sin sorg och saknad hafva återfunnit sin son. Under hans vistelse i England blef den lugna trädgården, den ban som fremling med långsam och dyster gång beträdt, gränserna för hans hem; då han om våren kunde återvända till sitt regemente, och han lemnade trädgården, trängde sig denna tanka på honom: -Ack, det är första gången jag skall skåda den gamla fanan, ledsagad af en qvinnas välsignelse ! Han följde den — nu så trasig, sönderrisven och genomskjuten, att den knappast hängde ihop — till Quatre Bras och Ligny; han stod bredvid den i dimma och småregn en junimorgon på valplatsen vid Waterloo, under det en högtidlig tystnad herrskade i lederna och intill denna stund hade bilden af den franska offi