Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1855, sida 3

2 Franklin och åskstr . —— Franklin gjorde, som bekant är, först de SRpa ten, att blixten och elektriciteten ärd ett oc a nn och bevisade riktigheten af sin theori med det bekanta experimentet, då han medelst en pappersdrake under ett åskväder drog ned blixten från himmeln. Detta var egentligen begynnelsen tll det pu så mycket full komnade elektriskt-magnetiska telegralsystemet. Men på samma sätt som det gick Columbus, när han påStod tillvaron af en obekant kontinent, Newton vid upptäckten af tyngdlagen, Copernicus med pendeln och Keppler med sina ryktbara tre astronomiska lagar, likaså gick det Franklin — i början bånlog man åt dem! I Franklins dagbok finna vi följande notis om huru hans stora upptäckt blef emottagen: ÅJag skickade en af mig författad uppsats om elektricitetens synonymitet med blixten till England till hr Mitchell, medlem af kongl. vetenskapsakademien, med anhållan att föredraga densamma för samfundet. Någon tid derefter skref han till mig att han hade föreläst uppsatsen, men att den blifvit utskrattad af sällskapets alla medlemmar, Doktor Fothergill, som äfven hade läst min uppsate, sncåg emellertid upptäckten vigtig och rådde min vän att offentliggöra den. Uppsatsen blef nu tryckt som en brochyr, och Fothergill skref ett företal till den .... En rund tid gick likväl om, innan man i England öfvertygade sig om vigten af min uppfinning. Ett exemplar kom tillfälligtvis i grefve Buffons bänder, en i Frankrike, ja i hela Europa berömd filosof. Denne öfvertalade M. Dubourg att öfversätta brochyren på franska; den trycktes i Paris. Detta harmade Abbå Rollet, som var lärare i naturfilosofien för den unge prinsen och hade uppgjort en egen theori öfver elektriciteten. Han ville icke tro att en sådan upptäckt blifvit gjord i Amerika, utan ansåg den snarare såsom en uppfinning af hans fiender i Paris. Sedan han likväl öfvertygat sig om att det verkligen fanns en Benjamin Franklin i Philadelphia, skref han och utgaf ett band bref, till största delen rigtade mot mig, hvari han försvarade sin theori och försökte öfverändakasta min. I början tänkte jag svara abbön och grep derföre till pennan; men då jag måste säga till mig sjelf att min skrift så noga beskref experimenterna, att följaktligen en hvar sjelf kunde anställa dem, så ansåg jag ett svar öfverflödigt och uppgaf planen. Jag hade ej skäl att ångra detta, ty min vän m:r Le Roy, medlem af vetenskapsakademien i Paris, tog på sig att försvara min teori och gjorde det med den mest lysande framgång. Mitt arbete öfversattes på italienska, tyska och latin, och den deruti ionehållna teorien antogs af hela Europas naturforskare. Hvad som mycket bidrog att göra mitt arbete snart bekant och berömdt, var den omständigheten att hrr Dilabard och De Lor anställde en serie af praktiska experimenter i Marly vid Paris och medelst dem neddrogo åskstrålen ur luften. 2—