Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 32.) Men tack vare min klokhet! till förekommande af alla eventualiteter, har jag i fördjupandet af mina vetenskapliga studier, vetat hålla mig lika otillgänglig, som skenbart okunnig. Slump, du må prisas som en makt af den enfaldige och svage som ej förstår att föra rodret på sin lyckas julle; jag föraktar dig som ett spöke sostradt af hans trånga hjerna. Ha! I vårt eget hufvud har vårt ödes gudinna byggt sitt tempel, och om vi icke gå att der tillbedja hennes makt och hemta orakelsvaren på våra framtidsfrågor, så måste vi låta oss trampas i stoftet af den första fot som möter oss på vår väg! — Och han började åter arbeta. Men han hade icke länge fortsatt dermed innan han sprang upp, utstötande: — Förb.! Der sprang bladet på mitt verktyg! Ett vackert arbete som Messenius här lagat till åt mig! Den satan har hittat på bergfast murbruk, tror jag; och jag vånde han blifvit dömd att bita loss det med sina egna tänder! Så nära målet och ur stånd att fatta det! — Och han kastade med förtrytelse skaftet, som han höll i handen på golfvet. — Men eröfringen är min i alla fall! — Och han höjde sitt hufvud med utmanande trots. — Låtom oss nu, mina kära bröder, spela om högsta vinsten på lyckans lotteri! Lysen gerna i glansen af hoslifvets fester och brösten eder öfver en lika slösande som nyckfull drottnings gunst; svingen eder i hennes baletter och ikläden eder titlar och rang för förtjensten att spela en rol i hennes komedier; och du, min gode onkel, stoltsera öfver de förhoppningsfulla telningar du inympat på din kala familjestam och de artificiela arfvingarne till ditt namn och dina rikedomar! Från min ståndpunkt beler jag er som blinda nar ... Han afbröt sig och lyssnade. Han tyckte sig höra låsen röra sig på dörren till kabinettet; ljudet blef tydligare och han kunde icke misstaga sig om orsaken till dess uppkomst. — Hvem kan här hafva något att beställa i afton? För s—! Jag skulle hafva missraknat mig på säkerheten af denna stunden? — Och med dessa ord, hvilka