krigsdepartementet eger rum. Bibringa parlamentet och landet den öfvertygelsen, att ni beklädt denna post med en för densamma fullt lamplig person. Harpå svarade lord Aberdeen den 30 November, att, enligt hvad han trott sig sinna, Russels förslag mindre var förestafvadt af sosterlandskansla, än af begäret att få Newcastle aflägsnad. Han anför bland annat till Newcastles försvar, att man vid ministerens bildande ännu ej tänkte på att bilda någon krigsminister; att det ej vore ett giltigt skäl att afsätta en person från dess post derför att möjligen någon annan kunde finnas, som vore mera lämplig för densamma; att statens väl visserligen framför allt annat måste tagas i betraktande, men att så länge man ej kunnat öfverbevisa en person om oduglighet, det ej heller vore rättvist att afsätta honom. Resultatet blef, att Aberdeen ej ansåg sig kunna med godt samvete rekommendera Russels förslag inför drottningen. Vi hafva redan nämnt att lord Palmerston högligen lofordade lord John Russels politiska och personliga karaktär, men anmärkte att lord John Russel handlat öfveriladt då han utträdde ur kabinettet i det ögonblick, då en undersökning förestode af det sätt, hvarpå kriget blifvit fördt. Lord Palmerston yttrade bland annat, att det ej tillkomme lord John Russel att afgöra huruvida lord Aberdeen gjort rätt eller orätt uti att ej lyssna till hans råd beträffande krigsministeriet. Han kunde blott säga att han anslutit sig till alla sina kolleger i ansökningen till lord John Russel att under närvarande förhållanden ej utträda ur kabinettet. Han tillade, att de öfrige regeringsmedlemmarne ej skulle följa hans ädle väns exempel samt att de ej skulle söka undvika den ifrågasatta undersökningen, utan skulle åtnöja sig med att alvakta husets beslut derom. Slutligen förklarade lord Palmerston att huru än debatten öfver Roebucks motion utfölle, kriget dock af det nuvarande eller ett nytt kabinett skulle fortsättas med yttersta eftertryck för uppnående af en säker och ärofull fred. Derefter reste sig hr Roebuck för att föreslå sin motion. Sitt förslag yttrade han sig ej behöfva fullständigare utveckla. Det sönderföll i tvenne afdelningar: 1) Hurudan är härens belägenhet framför Sebastopol? och 2) Hvilka orsaker hafva föranledt denna belägenhet? Hela verlden känner sakernas ställning. Hären är utan lifsmedel, utan tak öfver hufvudet, utan beklädnad. Hvad är orsaken till detta sakernas skick? Han trodde för sin del att det vore den dåliga ledningen af regeringen. (Bifall). Såsom icke varande militär, kunde han ej ingå i någon kritik öfver fälttåget på Krim. Han inskränkte sig derför till att erinra huset derom, att i början af sistsörsl. året 54,000 man blifvit afsända och att deraf nu endast 14,000 man tjenstbara trupper återstode på Krim. Hvad har blifvit af de öfrige 40,000? Hvari ligger skälet till olyckan? I krigsdepartementets oduglighet. (Högljudt bifall). Krigssekreteraren Sidney Herbert hade till styrelsens försvar hufvudsakligen följande att anföra: Den hedervärde föregående talaren åtnöjer sig med att säga: Så och så många — —C——