Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 31.) Emellertid hade allt hvad Sverge egde mest ryktbart och vördnadsvärdt af stora, fosterländska män, med deras familJeF Samlat sig i salarne af det gamla slottets festvåning. Der syntes nu med hvitnadt hufvud mannen, som under tolf års tid, snart sagdt ensam på sin skuldra burit fosterlandets öde och bevakat dess intressen på ett sätt, som bringat det till en al drig hvarken förr eller sednare uppnådd makt och betydenhet — den store rikskansleren Axel Oxenstjerna; der Wolmars odödlige försvarare, utvidgaren af Finlands gränser och Moskaus befriare, på hvars segrande svärdspets czarernas krona en gång hängdt som segerbyte — den nu gamle och blinde riksmarsken Jakob de la Garde; der Tillys besegrare och Turennes låromästare, den för guldets frestelser otillgänglige, om hvilken Georg af Braunschweig sade: Allt verldens mynt kan icke köpa hans tro — Lennart Torstenson; der Sverges högste embetsman, förste grefve, rikaste undersåte och en furstes svärfader — riksdrotset Pehr Brahe, m. fl. alla genom slägtförhållanden förbundna med det kungliga Vasahuset samt sig emellan. Efter en lång väntan och allvarsam tystnad, som mer än tydligt tillkännagaf huru föga dessa män, som offrat sin andas krafter och sitt blod åt ett älskadt fosterlands och den störste konungs tjenst, funno sig belåtna vid de upptåg som nu egde rum, öppnades ändtligen dörrarne till Kristinas rum, hvarifrån hon med hela det nyss omtalade tåget inträdde. I det rum der det stannade uppgick en tapet, bakom hvilken berget Helikon visade sig, och på dess spets Apollo (Bourdelot) omgifven af de nio sånggudinnorna. Vid dess fot syntes Jupiter (Pimentelli), Mars (Ulfeld) och Bachus (Radziejowsky). Sedan dessa nedstigit till de dödliga och vid drottningens fötter nedlagt himlens vigg, stridens svärd och nöjets ranka, rörde Apollo sin lyra och uppstämde vid accompagnementet af en behaglig och osynligt frambringad musik, en sång till det arkadiska herdefolkets ära, hvari, under särskilda anspelningar på drottningen, sånggudinnorna egnades åt deras tjenst