blott behöfver angifva senom ändamälsenliga båkar. i Den sakkunskap, hvarmed främlingen berört ämnet, gjorde mig nyfiken att få veta dess namn; men värden, till hvilken jag i detta fall vände mig, svarade i låg ton, att mannen, såsom passagerare, åtföljt från L. och efter all sannolikhet vore en afsigkommen löjtnant, hvars namn lät så bråkigt, att värden ej ville utsäga det. Emellertid tackade vi förbindligast för föredraget, och den lille saltsjösararen utropade under kraftiga stampningar: Det var bra, hr magister! förbannadt bra lofveradt! Lät bara intet af den här predikan blifva skrinlagdt. — Far väl bror! skrek han till värden, i det han, som en markatta slingrade sig upp genom pliktluckan. Nu till roret. O an macken s———————J—— VV VV VV VV VV VV VV VV