man, om man tänkte söljdrigtigt, äfven kunna påstå att det varit bättre, om inga prester, inga regenter, inga vetenskapsmän, inga skollärare, inga publicister någonsin funnits. Men på hvilken utvecklingsgrad skulle väl menskligheten hafva stått, om en sådan fåvitsk önskan blifvit uppfylld? Likamycket som man måste ogilla dem, hvilka emot en ny lära, som alltid går något häftigt och bröstgänges tillväga, uttala sina höglärda eller högvördiga förkastelsedomar, gemenligen utan all lugn pröfning: likamycket måste man ogilla, då den nya lärans sörkampar och anhängare i sitt blinda nit djerst bryta stafven öfver allt det gamla. Uppdaga missbruken, förfölj dem med sanningens oblidkeliga makt och visa, derest man dertill äger förmåga, icke blott felet, utan ock medlet för dess ashjelpande — men aktom oss för generella omdömen, hvilka gemenligen bevisa för mycket och derigenom bevisa intet! rr —