Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1855, sida 3

hans son Ola voro nämude dag vid stranden of Ärimäjoki sysselsatte med att inberga hö. Plötsligen uppstod ett häftigt åskväder, åtöljdt af blixt, och ett eldklot at ett menniskohufvuks storlek nedföll så tätt invid dem, att gossen Ola dervid svedde sitt ansigte och Klemens Hellsnder, ehuru på någet afstånd derifrån, föll till marken, troligen af skrämsel öfver det ovanliga i händ Isen. Också en inbrottstjuf. En morgon för icke länges dan oroades i Liverpool iavånarne i de kring en butik närbelägna husen på det hössta af den underrättelse, att butiken blifvit uppbruten af tjusvar, hvilka lösryckt jerndommarne framför fönstren, men att en eller två af bandet måste hafva kommit i klämma innanför, så att de ej åter kunde slippa ut. Inom kort samlade sig en hel bop folk utanför butiken, der man också i gryningen tyckte sig märka en person, som hotande svängde omkring sig nagot, hvilket man oosåg vara en väldig jernstång. Ingen vågade nalkas den farlige fienden. Polis och vakt ankommo till stället och omringade platsen, likväl på vederbörligt afständ från det fruktansvärda vapnet, hvilket hotade att krossa hvar och en, som vågade närma sig. Men allteftersom det ljusnade, kunde man tydligare se den förmente inbrottstjufven, till dess man slutligen upptäckte att jernstången hvarken var något mer eller mindre än — en elefantsnabel. Gåtan blef snart löst. Butiken, som någon tid stått obegagnad, hade blifvit uthyrd till en menageriegare, och en af dennes tama elefanter bade för natten der blifvit inqvarterad. Elefanten hade dock troligen icke funnit sig belåten med sitt nya logi och derför utan krus slängt fönsterbommarne ut på gatan. Förmodligen hade han äfven för ofsigt att företaga en liten morgonpromenad kring staden, om icke hans vaktare i största hast infunnit sig och i de hösligaste ordalag anmodat sin kolossale skyddsling att benaget afstå derifrån. AA