Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1855, sida 2

bastian under det han talat, sänkte det åter med en blick sull af lidande men tillika af djup misstro och förakt, samt återtog sin förra ställning, utan att svara. Sebastian öfverlemnade honom nu drottningens bref. Han läste det, uppreste sig och sade: — Drottningen befaller det verkligen! Mig tillkommer då att lyda. Det är hon, som valt er till medlare i detta förtroende; måtte hennes val vara lyckligt! : Vid dessa ord kunde Sebastian icke undertrycka sin förvirring. — Förlåt mig om jag förolämpat er! — återtog Messenius. — Men, min herre, man är ömtålig för intryck, då man står på den punkt som jag. Lilvet talar med nya röster till oss då det talar ur evighetens öppnade dörr; vi erfara sympatier och antipatier lifligare då de icke nu ansluta sig till de känslor, hvarmed vi omfatta de ändliga, de jordiska föremålen. För min del, min herre, bjuder det mig emot att göra en tredje person till förtrogen i denna sak, och funnes det en annan utväg .. Men drottningen har befallt det! Måtte det vara godt allt hvad hon befaller! Sebastian vände sig för att dölja det intryck han erfor. Med en hemlig bäfvan sade han: — Jag torde tå påminna, att drottningen säkerligen icke genom er bekännelse vill draga mycken tid från den som tillhör edra sjalsangel ägenheter! — Fången log. — Och likväl torde jag få bereda er på att den icke kan asgisvas så hastigt som er egen otålighet tycks sordra. — Så mycket mindre skal att draga ut med saken. — Ni har rätt! — sade Messenius — och Jag finner i detta ögonblick ett bevis på sanningen af det gamla ordspråket: Man behöfver lära så länge man lefver. Ni skall dock icke finna mig ohörsam för min sista lexa i lifvet. Men tag er plats på stolen der, min herre, ty såsom jag sagt er, jag kan icke inskränka min bekännelse till några så och korta ord. Sebastian tog den anvisade Platsen. Messenius satte sig åter på kanten af sin säng, och började: Här i Sverige, djupt i en landsort och i skötet af en obemärkt, borgerlig slägt lefver en ung flicka, en naturlig blomma af den polska Wasastammen, en dotter till nu regerande konung Johan (Forts.)