Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1855, sida 2

—————— AQ— — — re Och denna stunden intill afresan. — Ha, jag ville ej störa henne för någonting i hela verlden. Hon håller just på att sjelf uppsätta föreskrifterna för den polska kronkanslerens Radziejowskys emottagande .... — Radziejowskys? — afbröt Sebastian. — Som sökt drottningens beskydd emot sin monarks onåd. Och smickrad som hon är af att på detta sålt kunna visa sin makt mot en fremmande regents undersåte, ville jag ej råda någon att störa henne i det ögonblick hennes intresse är vändt åt det hållet. — Det är just i hänseende till honom hon gifvit mig vissa befallningar, och du torde derför inse att det ingen fara kan vara, att i detta ögonblick nalkas henne. — Dig? — Och Axel spände frågande sina blickar på Sebastian. — Mig, just mig! Men du tror icke att detta hör till mitt fack. Ha! Du som har kommit så nära sakernas skådeplats inser icke detta! Du förstår att en regent af drottning Kristinas karakter förstår att af lärdomens män göra sig en ära i fremmande nationers ögon. Jag vill icke tro dig om en enfald, som skulle förneka detta, och lägger på ditt ansvar följderna af en längre drifven vägran. Dessutom då tiden icke gjort drottningen otillgänglig för ett besök, sätter jag vigten af hennes befallningar öfver formen af en pojkes bemedling. — Och med dessa ord gick Sebastian utan vidare omständigheter in i de inre rummen, mumlande mellan tänderna. — Näsvisa pojke! — Din lycka, som gref Magni hundar spårat upp, tror du ger dig rättighet att spela beskyddare och rådgifvare öfver mig. Med lyckan vexer dig öfvermodet öfver öronen, men den dag skall komma, då — —