Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1855, sida 2

Anna gjorde ett jakande tecken. — Jag förstår! J behöfven en stum tunga och ett blundande öga. J skolen finna beggedera hos mig, mer kan jag ej lofva. En gammal bekant från min ungdom har jag ämnat uppsöka för att be om herberge; trångt och ringa torde det väl bli, men jag känner hennes hjertelag och J kännen mitt. Kan ni låta er nöja med detta, så välkommen ännu en gång som min gäst, min unga dame. Anna tackade och tog nu platsen i sin värdinnas släda. Anlända till staden och komna till Södermalmstorg mötte dem den sorsarande synen af en spetsgård, hvarmed en hop arbetare voro sysselsatta. En rysning genombäfvade på en gång Anna, och hennes sällskap. På begges nästan liktidigt uttalade fråga till den förste som de passerade nog nära för att kunna; tilltala, följde svaret:För Messenius den yngre, som här skall afrättas i morgon! — Till slottet! — ropade Anna. — Till slottet! — ropade hennes följeslagerska till den körande. 13 Kap. Kristina. Låtom oss nu vända våra blickar tillbaka till de händelser! som stå i första sammanhanget med upptäckten af det Messeniska upprorsförsöket. Straxt efter det i ett föregående kapitel anförda mötet mellan Arnold och Erik, se vi Sebastian infinna sig på slottet. 1 den yttre salen, som var ganska svagt upplyst af några gula vaxljus, såg ban sig en stund omkring, emedan han icke vågade oanmäld intrada på denna stund, då han förmodade att drottningen spisade sin aftonmåltid, eller kanhända redan slutat den och dragit sig in i sin sängkammare för att begilva sig till hvila. Sedan Sebastian några ögonblick sökt geuomtränga den dunkla skymning, som omgaf honom, tyckte han sig, på en al de med läderdynor beklädda väggbänkarne, upptäcka något som rörde sig, och gaf tillkänna att en lefvande varelse måste vara tilletades. Då han gick fram för att närmare taga detta föremål i åskådande, fann han det vara Axel, som helt makligt,