gärder snart vidtagas, Götheborg ej längre kan motsvara de billiga anspråk man derå eger, än mindre de förhoppningar man hyst om dess framtid. Under de sednare decennierna har handeln öfver hela verlden undergått en väsendtlig förändring. Denna förändring härrör från kommunikations-anstalternes förbättrande. Under det varuomsättningen ännu för kort tid tillbaka bedrefs med en långsamhet, som nu skulle kallas tröghet, men som för hvarje gång den skedde med förde väsentliga vinster, har den i otrolig grad vuxna lättheten att få varor från den ena till den andra platsen omsatte, verkat till en skyndsamhet i detta hänseende, som för dem, hvilka ej med uppmärksamhet följt denna utveckling, synes nästan öfverdrifven. Under det att hufvudvilkoret för ett gynnande resultat af handeln för ej lång tid tillbaka var att köpmannen egde styrka att hålla på sin vara, till rätta tidpunkten för dess realiserande, och utgången väsentligen var beroende på förmågan att urskilja denna tidpunkt, sträfvar köpmannen hufvudsakligen nu att med skyndsamhet göra sin omsättning. Han nöjer sig med en jemförelsevis ringa vinst, man måste derföre söka verka för dess täta återvändande. . Afven sjöfarten har till sin beskaffenhet undergått en likartad förändring. För ej längesedan plöjdes hafven uteslutande af skepp, som med försigtighet och genom långsamheten i deras rörelser i första rummet sökte undgå faran, som använde åratal på utförandet af en långväga handelsaffär, sökte hvila under vidriga vindar och skydd under oblida årstider, väntade då fragter ej funnos att tillgå och i allmänhet säkert och väl uträttade sina värf, då dem lemnades oinskränkt utrymme af tid. I dessas ställe korsas nu oceanen, under alla årstider och alla väderleksförhållanden, af fartyg, för hvars konstruerande tll en städse stigande snabbhet inga mödor skys och inga kostnader sparas. Snart äro ej ens de mest snällseglande clippers snabba nog för öfverförande af handelns och näringarnes alster och dyrbara ångfartyg börja redan uttränga segelfarten. Den verksamhet, att icke säga brådska, som allt mer och mer visar sig såsom nutidens anda, är måhända mest märkbar med hänsigt till sjöfarten. Den vill ej veta af någon hvila i vinterqvarter, tillåter intet undvikande af stormarne och än mindre nåsot långt väntande på fragter. I stället att afbida fragterne uppsöka fartygen desamma. Den handel och sjöfart, som fordom hade sin jemna och likformiga långsamma gång, har förbytts till en brådskande verksamhet, der hufvudregeln är ett oafbrutet och rätt användande af tiden, bvars besparande anses angelägnare än penningens. Huru långt detta förhållande vidare skall utveckla sig, torde vara svårt att inse, ens för den närmaste framtiden. Att sedan snillet banat en väg, derå meddelandet personer emellan kan ske med blixtens snabbhet, dess verksamhet oaflåtligen skall riktas på ytterligare förkortande af afståndet äfven för trafiken, synes antagligt. Hvad emellertid är visst är, att en återgång till hvad som förr varit ej kan ske. Under sädane förhållanden måste såväl den enskilde som samhällena, för att få tillgodonjuta fördelarne af sin tids framåtskridande, äfven lyssna till rösten af dess anda; och likasom den enskilde, hvilken i handel och näringar ej följer sin tids fordringar och seder, blir förbisedd och satt tillbaka, så går det ock med hvarje handelsplats, som icke tillegnar sig de förbättringar och de beqvämligheter, handeln och sjöfarten i deras nuvarande skick fordra. Om vi tillse hvad i detta hänseende blifvit tillgjordt och hvad som återstår att göra i detta samhälle, kan man ej undgå att hysa fruktan att ett dylikt på samma gång oblidt och oväntadt öd skall drabba den stad, som eljest har så lysande och grundade förhoppningar. (Forts.) TH TTT — vr