Ytterligare rörande Stadens hamnanläggning samt tulloch packhus. Till Konungens Befallningshafvande i länet har rörande denna vigtiga fråga en skrift blifvit ingifven, undertecknad af ett temligen stort antal handlande och andra medborgare i detta samhälle, hvilken skrift, såsom i frågan ganska upplysande, vi här meddela: Undertecknade Handlande, Skeppsredare och Näringsidkare i Götheborg få härmed ödmjukeligen anhålla om Konungens Befallningshafvandes benägna medverkan, i fråga om de åtgärder till handelns och sjöfartens underlättande, hvars nödvändighet vi nu skola söka att ådagalägga. Då Konung Gustaf II Adolf beslutade och anlade denna stad, hade han otvätydigt för afsigt att deraf åstadkomma en handelsstad af den betydenhet, att Sverige i en framtid derigenom skulle göras oberoende såväl af de Tyska och Holländska handelsplatserna, som af den ständigt omtvistade trafiken genom Öresund. Sedan genom mångårig fred hindren för trafiken genom sundet minskats, har ännu ett mål uppstått, att för Götheborg eftersträfva, nemligen att blifva i någon väsendtlig mohn delaktig af transitohandeln till Östersjön, som förut dominerats och ännu innehafves af några få tyska städer, hvars enda medtäflare varit Köpenhamn. I den föresatte riktningen har Götheborg ock städse arbetat, till den utveckling dess store grundläggare deraf hoppats. Efter att lyckligt hafva genomgått de omstörtningar i handelsväsendet, sjuttonde århundradet medförde, och efter att, fortare än man vågat hoppas, åter hämtat sig från de svåra olyckor, deraf staden i slutet af det förra och början af det innevarande århundradet hemsöktes, har Götheborg oafbrutet framgått till det skick hvaråt vi nu glädja oss. Staden har dervid icke allenast utvecklat sig och framskridit i den mohn den inrikes trafiken genom nyanlaggde kommunikationer hitförts, utan äfven i viss mohn sökt tillegna sig de förbättringar och fördelar trafiken i andra verksamma länder framkallat och hvarå den äfven här gör anspråk. Dessa förbättringar hafva hittills hufvudsakligen afsett sjelfva hamnen, som i följd af dess läge är en af de förträffligaste i Europa och genom förbättringar borde göras till en af de mest beqväma. Dernäst har omtankan likväl inskränkt sig nästan endast till anskassande af nödigt utrymme för de varor, som ingå i stadens trafik, ty den prydlighet som under den sednare tiden gifvits staden och som så mycket bidrager till den dagliga trefnaden, visar väl att stadens verksamhet haft båtande följder för dess innebyggare, men bidrager ej i någon mån till att åter fylla den källa, hvarur detta välstånd härslutit, eller med andra ord utgör ej något betryggande stöd för handelns, sjöfartens och näringarnes fortsatta verksamhet och förkofran. Intill en sednare tid har Stadens utveckling och dess åtgärder för handelns och sjöfartens underlättande så att säga hållit jemna steg med de anspråk som följt af sjelfva stadens fortgång och med de förbättringar dessa näringar på utländska platser uppkallat. Nu är dock fara för handen, att om ej lämpliga åt