Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1855, sida 3

på natten, som han tror vid tvåtiden, di han vaknade och fann sig ha fått två kamrater på bänken och en på golfvet. Enär äfven dessa befunnos vakna, hade han kommit i samspråk med den ene af bänkkamraterne (Olsson), men icke kunnat prata med den andre (skomakaren Jansson), som jemt ropat Ulrikk. Härunder bade såväl Sätterling som Olsson hört mannen på golfvet röra sig, hvarvid denne jemrat sig något, under yttrande: Herre Gud! men sedermera kallat på Clader, då Sätterling sagt till Olsson, det var en faslig karl den der på golfvet, som ännu icke sofvit ruset af sig, så att han kan vara tyst, hvaruti Olsson äfven instämt, men sedermera yttrat, att det tycktes honom som mannen vore sjuk. Något derefter hade karlen tystnat, hvarpå samtlige somnat tills kl. 6 på morgonen, då Olsson yttrat, att mannen på golfvet troligen vore död, ty han kunde icke höra honom andas, hvarför Sätterling gått upp och känt på honom, då han funnit honom — kall. Hvem den aflidne varit, är ännu icke kändt, men man tror sig veta att han varit från Ahle härad. Undersokningen fortsättes nästa Måodag, hvaremellertid medico-legal besigining kommer att anställas å den döda kroppen.