Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1855, sida 2

tet adresserad not al d. 5 dennes att uppfylla dettas begäran om preussiska arm6ens mobilisering. Uti en annan not äfven adresserad till Wienerkabinettet fordrade Preussen, såsom stormakt och medgarant af 1841 års traktat, öppen talan vid de blifvande förhandlingarne i Wien. Begge dessa noter meddelades kobinetten i London och Paris. Derpå har svarats af franska utrikesministern Drouin de Lhuys, i form af en depesch till franska ambassadören i Berlin. Detta svar är mycket bestämdt och afvisar uttryckligen Preussens anspråk på deltagande i Wienerkonferenserna. En telegrafdepesch förkunnade härom dagen, att det halfofficiella franska bladet Constitut onel haft en skarp artikel emet Preussen. Måhända är det samma artikel på hvilken äfven en telegrasdepesch till Köl. Zeit. har afseende, då den förmäler, att Constitutionel för d. 21 offentliggör en not af hertigen af Bassano från 1813, med hvilken hertigen då tillsände preussiska gesandten sitt pass, och om hvilken (not) Conslitutionel yttrar att den med sörsärande trohet asspeglar den nuvarande situationen. Ehuru man ej har någon säker reda på de noter England tillställt Preussen, bör det väl dock ej lida något tvifvel, att båda vestmakterna iakttaga samma hållning emot denna med Ryssland så starkt sympathiserande makt. Tvingas icke preussiska regeringen genom en stark påtryckning af allmänna opinionen inom landet till en snar ändring i sin politik, så skulle det kunna hända, att man finge upplefva det sorgliga skådespelet att Proussarne nodgas kämpa led i led med Ryssarne emot civilisationen och framåtskridandet! En neutralitet af den tvetydiga beskaffenhet som Preussens kan i längden aldrig bära sig. För öfrigt måste i ett krig, sådant som det närvarande, alla stater af någon vigt förr eller senare taga sitt parti och decidera sig för den ena eller andra af de stridande parterna. Österrike drisves steg för steg, med eller mot sin vilja, till den väpnade samverkan med vestmakterna, hvilken så länge varit ett af dessas förnämsta önskningsmål. Det lider intet tvifvel, att alliansen emellan vestmakterna och Sardinien negocierats och tillvagabragts i akt och mening att tjena till en pådrifvare på den tröga österrikiska politiken. I detta hänseende läses följande rätt märkliga ord i det halfofficiella sardinska bladet Piemonte: Den som gifvit sitt blod till andras försvar, har äfven för sin del en rätt till andras hjelp. Österrike är endera nödsakadt, att vända sina vapen emot Ryssland, sitt hufvudsakligaste stöd, eller öfvergå i det sientlipa lägret och i detta sista fall bjudes oss ett tillfälle att i förbund med vestmakterna bekämpa det. Då hafva vi ett allmänt krig, i hvilket vi, vare sig på Krim, eller vid Ticino, bilda förtruppen och intaga hedersplatsen. Förstå oss rätt! Vår allians fordrades och beviljades hufvudsakligen såsom ett sista försök att aftruga de vacklande och tvekande ett beslut, huruvida de vilja vara för eller emot oss. Den 10 undertecknades i Turin traktaten emellan Vestmakterna och Sardinien och d. 14 förnyade Österrike, enligt hvad det försäkras i notiser från Berlin af d. 20, sin begäran till de tyska staterna om deras armåers mobilisering. Turiner traktaten tycks således hafva gjort hastig verkan! En kejserlig rysk ukas befaller, att 12 mil lioner silfverrubel ånyo skola utgilvas i skattkammarbevis. Notiserna från Krim inskränka sig hufvudsakligen till följande: Från Odessa skrifves under d. 7 till K. 2., att af de från Bessarabien och Ukraine till Krim senast beordrade trupper redan 18 bataljoner infanteri passerat Perekop och att Ryssarne ämnade söretaga ett nytt och bättre än det första förberedt ansall på de allierade. Notiser i Mil. Zeit. förmäla, att detta anfall skulle utföras efter ankomsten af de begge unga storsurstarne Michael och Nikolaus, som åter afrest från St. Petersburg till armen på Krim. — I Constitutionel låser man, att general Sales, chef för 8:de franska divisionen, d. 7 inträffat i Konstantinopel och redan d. 8 fortsatt resan till Krim. Bref till nämnde tidning af d. 3 Jan. säga, att Ryssarne så väl begagnat den tid, som de allierade förhållet sig overksamma, att de nu hafva 400 kanoner i batteri i sjelfva Sebastopol, oberäknadt de talrika batterier, som de upprättat på högra stranden af Tschernaja och högslätterna vid Belbek. — General Brown lörmåles hafva öfvertagit hertigens af Cambridge kommando på Krim. — Det är ifrån det mindre väl ackrediterade Wienerbladet Presse, som den notisen söreskrifver sig, att Omer Pascha vägrat marschera på Perekop. Det är gatloppsstrasset och icke, såsom selaktigt i de tyska tel-grafdepescherna uppgifvits, prygelstraffet som blifvit asskasladt i österrikiska armåen. En telegrafdepesch från Wien af d. 20 uppger, att baron Koller, f. n. österrikiskt sände bud i Hannover, är utsedd att efterträda Bruck såsom ambassadör i Konstantinopel, när den se nare öfvertager den efter Baumgartner lediga