lif på 500 L St. och Polis N:o 1879 fr. London Alliance kompani) . A. BBklo Rdr 5000: — egenskap af syssloman i landsh. Flachs urarfva bo, ej lystad utdeluing, tillh. D:r Carlsson i Stockholm, som vägrat emotiaga de honom erbjudna medlen... D:o uti s. d. kronofogd. A. J. Ströms bonkursmassa, ej uttagen utdelning, enl. särskilt förteckniag. Stridigt 117: 14. Ostridig.. 1455: 11. Possessionaten Dicander (afgift för min son londtbrukseleven). Handl. P. E. Svedberg (för under året uttagna varor) Apothekaren Pyhlsson (d:0). Skomakaren Törnros (för under året verkställdt arbete). Victualiehandl. Sjöberg i Stockholm (för lemnade varor). Anmärkningsmedel, (enl. Kammarrättens utslag). sr rr on 34. 24. Afven denna förteckning på skulderna befinnes ej hopsummerad. Gör man sig nu besväret att hjelpa gäldenären härmed, så befinnas de upptagna, bestämda skulderna uppgå till 62,792 rdr 16 sk. bko, utom räntor. Tilläggas dessa äfvensom de icke-specificerade skulderna, uppgår totalsumman helt säkert öfver 100,000 rdr rgs, således minst 3 gånger mer än tillgångarne. Den som känner litet till konkursförhållanden finner att af en sådan stat borgenärerna ej skulle kunna påräkna 20 4; utdelning, derest de alla vore lika berättigade. Men nu utgöres af dessa skulder icke mindre än 11,520 förmyndaremedel och 23,333: 16 medel förvaltade under förmyndareansvar. Det är således gifvet, att alla andra fordringsägare icke erhålla en skilling (utom häradshösdingarnes m. fl. pensionskassa, derest de inbetala premierna till galdenärens död), men det är icke på långt när lika gifvet, att de omyndigas medel utgå. Åtminstone synes sriherrinnan Haij förlora det hufvudsakliga af sin betycliga fordran. Vi öfverlemna åt hvarje rättånkande läsare, att fälla sitt omdöme ölver ett sådant försarande af en embetsman, som åtnjutit ett så högt förtroende som herr Gasslander. Huru groft han missbrukat detta förtroende, derom vittnar ej blott den ruin han ådragit mer än en af sina vänner, som gått för honom i borgen, den förlust han ådragit ett fruntimmer, för hvilket han blifvit förordnad till god mane, i det han förskingrat, såsom man vill veta, hela hennes förmögenhet, utan ock, och kanske betänkligast, hans skuld såsom syssloman i nämnde pensionskassa, emedan denna skuld etter all sannolikhet utgöres af anförtrodde medel, hvilka sysslomaunen aldrig ägt rätt att för egen räkning disponera. Och märk väl: dessa skulder har gäldenären ådragit sig. utan att kunna uppgifva några betydligare förluster, och under det han i nästan all sin tid innehaft ganska lönande befattningar. Beskedlighetsmakeriet eller annan partiskhet har sökt uppgifva såsom skäl för hr G:s obestånd, att han haft många publika uppdrag att fullfölja, för hvilka han ej erhållit ersättning. Det skulle intressera oss att höra eft enda sådant fall uppgifvas. För så vidt vi känna har hr G. alltid erhållit ersättning, utom åtnjutandet af innehafvande lön, för de allmänna uppdrag han utfört. Icke mindre lärer detta vara förhållandet med åtskilliga uppdrag, tillhörande vissa kommuner, såsom t. ex. vägoch brodelningen i Mark, under det hr G. der var kronofogde, lör hvilken han säges hafva uppburit en betydlig summa, utan att saken likväl blef fullständigt reglerad. Likaså lärer hr Gasslander såsom kronofogde i Mark hafva uppburit goda arfvoden för många enskilta uppdrag, så att hans inkomster måste hafva varit goda, äfven om han ej haft någon del i den ökade skatt, som vissa skatteqvarnar i Mark, under hans tjenstetid, sägas hafva fått sig pålagd. Allt detta borde hafva bragt en någorlunda ordentlig man i en god ställning. Ännu bättre borde denna hafva blifvit, sedan hr Gasslander afslutat sin lyckliga egendomsförsäljning i Borås, då han, enligt hvad från trovärdigt håll blifvit oss skriftligen uppgifvet, år 1834 sålde sitt i staden Borås ägande trädhus, inclusive lösegendom, bestående af en uppbördskoffert, för 16,666 rdr 32 sk. rgs till sin eftertrådare, v. häradsh. Lindbäck, en affår, som bör hafva varit för hr Gasslander en god ersättning, sedan den kongl. förordningen 1831 utkom med förnyadt förbud mot tjensteackorder inom Landstaten. Det kanske mest upprörande i hr Gasslanders konkurs är den förlust, som omyndiga fruntimmer komma att på honom lida. Vi hafva häri ännu en erinran om det origtiga och ördersliga i qvinnans omyndighet, sedan hon ippnått mognade år. Lagen tvingar henne att emna sin förmögenhet i en ofta för henne rammande persons våld, men lemnar henne — en svag garanti för att hennes medel ej skola 3å förlorade. Häri ligger utan tvifvel en af de rm ES EE