— 428 7 12 TLUT d Id NI 1U OR: på våren 16 Rdr 40 sk., Korn in loco 13 Rdr 24 sk.; på våren 12 Rdr 24 sk. Branvin in loco I Rdr 333 sk.; på våren I Rdr 34 sk. — AN TEESE — — Den unge naturforskaren C. Åuderssons resa. Enligt löste lemna vi här några utdrag ur hr Carl Anderssons berättelse om sin resa från Hvalsiskviken till sjön Ngami. Vi låta honom har törst sjelf tala: Jag hade medfört från Cap två packvagnar, men af fruktan, att de endast skulle vara mig till hinder, samt försena, om ej tillintetgöra framgången af min expedition, lemnade jag dem qvar vid Hvalsiskviken och tog endast ridoch packoxar med mig. Detta är väl det lättaste sättet att fårdas, men medför å andra sidan många olägenheter, emedan den resande dels icke har något skydd för klimatets besvärligheter, dels ej kan medföra tillräckligt lissmedel. Då jag kommit sjön en dagsresa nära, sände jag, som sjelf låg till sängs af svåra sår och stötar, hvilka jag fått af en dödligt sårad svart Rhinoceros, ett par af mina män med några obetydliga skänker till landets höfding, för att underrätta honom om min ankomst och afsigt att besöka honom; och så snart jag hade hämtat mig tillräckligt att kunna bestiga min ridoxe, begaf jag mig åstad för att helsa på honom, men innan jag hann hans vistelseort, möttes jag af några af hans förnämsta män, som hade fått uttrycklig befallning att ledsaga mig till honom och gifva mig all den hjelp jag kunde behöfva. En lång dagsresa förde mig till en höjd, från hvilken jag hade en förträfflig utsigt öfver sjön, åtminstone dess vestra del. Vid denna åsyn flödade mitt hjerta öfver af glädje och jag kände mig innerligen tacksam för den godhet och nåd, som Gud behagat visa mig under en lång och svår resa. Mina mödor hade varit stora, men de voro alla glömda i detta ögonblick. Fyra gånger hade jag underbarligen blifvit räddad ur hotande lifsfara, och, i sanning, ensamt detta var en orsak till den ödmjukaste tacksamhet. Hvad sjelfva sjön och dess omgifningar beträffar, innehåller hr Anderssens berättelse många intressanta iakttagelser. Han anser densamma i anseende till storleken hafva blifvit öfverskattad, och är böjd till den förmodan, att förra resande tagit längden för bredd. Enligt hans uppskattning är sjöns omkrets 60 å 70 geografiska mil, och bredden, som ingenstädes öfverstiger 9, i medeltal 7 mil. Flera strömmar falla i densamma, men man har ännu ej hunnit utforska deras lopp till någon betydlig längd. På en af dem, Tivughe ) sardades hr Andersson 13 dagar, men hann, i anseende till strömmens krokiga lopp och andra hinder, ej längre än 15 geogr. mil i rak linea räknadt. Djupet var i allmänhet ansenligt och endast på trenne ställen funnos grund, dock med mindre än 5 fots vatten. Det sa des, att den vidgar sig närmare källan och under regntiden öfversvämmar hela det omgifvande landet, som då liknar en sjö, beströdd med öar, bevuxna med sköna träd. Sjön Ngamis utlopp Dzouga, som rinner i östlig riktning, utgjuter sig slutligen i ett träsk, hvarest den förlorar sig. Annu bar det ej lyckats att fullkomligen utreda, huruvida denna del af Afrika genom någon betydligare flod står i förening med kusten, en omständighet, som vore af största betydenhet för handeln och civilisationen. Att en eller flera af de på Afrikas vestkust utfallande floderna i denna trakt hafva sina källor, torde vara afgjordt, äfvensom det icke är osannolikt, att Zambeze härifrån mottager tillflöden. Massan af befolkningen omkring sjön är en negerstam, kallad Bayeye, men de hafva blifvit underkufvade af en Bichuanastam, som under den nuvarande höfdingens fader, hvilken var en väldig krigare, flydde undan en ännu mäktigare stams inkräktningar, och bosatte sig här samt gjorde de förra inbyggarne till slafvar. Den nuvarande höfdingen heter Letcholetebi, och är enligt hr Anderssons beskrifning alldeles lik de öfriga negersurstarne, snål, slug, misstänksam och bedråglig. Då jag engång bad honom gifva mig några underrättelser om landet, svarade han: jag vet ingenting. Är der då ingen af edra män, som kan gifva mig sådana? Nej, var hans svar. Fattar han tycke för något, hvad helst det må vara, till och med skjortan man har på sig, så har han ingen försyn att begära detsamma. Afslag bekymrar honom föga, han förnyar sin begäran med den envishet och ihärdighet, alt man slutligen måste gifva efter och låta honom få hvad han önskar. De handFR — B 2 2—