tröst ur religionen, krossades ej af slaget, utan hämtade åter mod och förtröstan och slutl. lade sig undergifvenheten såsom en aftonrodnad ölver hans sjal. Säsom biskop var Faxe sjelsskrifven lagstiftare och bevistade i denna egenskap 8 riksmöten. Naturligtvis åtnjöt en sådan man äf ven utmärkelser i rågadt mått. Så erhöll han 1811 Nordstjerne-Orden, blef 1815 kommendör af samma orden och emottog slutligen 1848 Carl XIII:s orden. Han var äfven ledamot i skapet: ,,Pro fide et Christianismo, Danska Oldskrift Selskabet, Linnkeska samfundet, m. fl. — Hans talrika skrifter bestå i predikningar och tilifällighetstal, ur hvilka mycket godt skulle kunna uppletas. Hans lif erinrade mycket om de gamla patriarkernas, ej blott genom hans höga ålder, utan ock genom de dygder af fromhet, gästfrihet, m. m. som prydde honom. — Snarare än man anat instörtade kroppshyddan och döden böd pilgrimen lägga sin staf till ro. Aterstod nu minnesteckningen öfver Fogelberg, som bestod i ett poem, med vacker form och många vackra momenter. Det led mot slutet af det flydda år, som blödt utur så många, djupa sår, då det sorgebudet kom och ljöd: Bengt Erland Fogelberg är död. Och hvarthelst detta rykte flög och hvarthelst dess gift sig smög, i Svea land all ro försvann och hela landet lade kungssorg an. Han, som nyss allas vår hyllning tog och som en segerhjelte drog igenom Svealand, med mejseln i sin hand — är det då sannt att denna hand är kall och att han icke mer för konsten verka skall? Sporj icke så! O qval! Han slumrar uti dödens dal. Hans konstnärshand ej skapar mer, ty Nordens Phidias gått i grafven ner. Fritt flöde tårars regn så väl här som i Cypressens hägn, och sörje konstens ädle Drott! — — Utaf hans verksamhet om man går kring i Stockholms slott man skådar många underting. Der ser man Oden, som under pannans hvalf bär visdom hel ej half, ty Ungin, Munin ha hans öron kysst. — Hvad hviska de? gå tyst! gå tyst! Der framträder Thor med makt, sedan han trollens härar nederlagt. Men många troll spöka än i dag: slå ned dem, Thor, uti ett slag, och tysta deras dvergagnäll och sen till Thrudvagn kosan ställ! — Der Balder står så oskuldsren, af kristendomens Gud ett återsken. Han föll för Lokes list, och hade sofvit uti tusen år, tills han för konstnärns hand i ljuset går. Går man åter ifrån kungens borg till Riddarholmens torg, så får man der se en heros ifrån topp till tå. Du Birger Jarl vår hyllning tag för värnad frihet, rätt och lag! Visst var du stor, fast ej så hög som kungahatarn tror., — Längre bort vi se ännu en stod, en hjelte, som tyglar springarns mod. Det är Carl Johans ärestod, den hjeltekungens, lika fredegod som segersäll. — Men är detta allt? Säg är väl intet glömt? Ar ej till sist det bästa gömdt? Se vi ej här i konstnärns fosterstad den ädle Gustaf Adolfbild. När ditt öga hänryckt ilar Ofver svenska häfdens blad: Säg hvar helst ditt öga hvilar Ibland Svenska hjeltars rad? Utan tvifvel uppå hjeltekonungen Gustaf Adolf, ty större hjerta har icke klappat inom någons bröst och större skatt ej Svea tappat än då hon förlorade honom. Tal. skildrade till slut Fogelbergs korta besök här och det jubel, som helsade aftäckningen af Gustaf Adolfs bildstod. Folkets ljubel flög mot skyn, men Mästarn sjelf försvann från jordens syn. Detta var hufvudinnehållet af det rätt vackra poemet. För hvad som kan vara ofullständigt i referatet bedja vi förf:n om ursäkt, men då uppläsningen skedde något fort, var det svårt alt göra noggrannare anteckning. Efter det härmed minnesteckningarne voro afslutade, uppläste d:r Lang en intressant historisk och statistisk framställning om utvecklingen af de sanitära institutionerna i andra länder, särdeles Frankrike och England. Man erfor bland annat häraf, att Sverige i detta hänseende nu befinner sig på samma ståndpunkt, som Frankrike och England för 100 år sedan. Lyckas det oss i Götheborg att få genomfördt förslaget om inrättande af en helsovårds-kommitt, så komma vi derigenom åtminstone på samma punkt som Frankrike 1802. Såsom ett särdeles slående bevis på vigten af de sanitära förhållandenas ordnande, anfördes huru en kommitt i England uppdagat, att en fjerdedel af all i vissa städer rådande pauperism hade sin grund i sjukdomar, som kunnat förekommas. Efter detta föredrags slut uppstod d:r Lang och öfverlemnade ordförandeplatsen åt statsrådet Fåhreus, efter att hafva sagt hr statsrådet flera lärda och vittra sällskaper, såsom i sällsonen dog. Fadren, som lärt att hämta sin