Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1855, sida 1

Bråderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 19.) Lyckligtvis blef denna scen innan kort afbruten och fru Van der Haalens tankar rigtades på en annan angelägenhet, då en lakej kom genom rummen med tillsägelse, att borden voro dukade. Fru Van der Halen var icke sen att efterkomma kallelsen, men för att än djupare hos Anna inskärpa hela kraften af sin förtrytelse, lemnade hon henne, utan att bry sig om, om hon följde eller icke. Det sednare blef också händelsen, ty Anna var, som läsa ren lätt kan föreställa sig, icke stämd för någonting mindre än att tränga sig bland det upprymda sällskapet kring bord, som dignade och ångade af de mäktigaste Guds gålvor. I stället stannade hon qvar, och drog sig än djupare in i soffhörnet. Hon hade gerna velat göra sig osynlig för hela verlden, och denna hennes önskan tycktes verkligen på ett eget sätt gå i fullbordan, i det hon en liten stund efter sin fostermoders bortgång hörde dörrarne till det lilla rum, der hon befann sig, omsorgs sullt tillstangas och inga sjat vidare nalkas. 12 Kap. IIhudet och ett äfventyr. Prinsen lät emellertid gisva tillkänna att en hastigt påkommen svindel — hvaraf han osta besvärades i sin ungdom — hindrade honom deltaga i aftonmåltiden. Visserligen förorsakade detta till en början en liten häpnad och många hviskningar bland gästerna, men de fulla borden och de rykande faten lugnade sinnena och tystade tungorna. Låtom oss medan gästerna njuta af den rika förplägningen,