Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1855, sida 2

dan som denna borde rätta sig efter stadens ålstes beslut. Vi vilja ej tvista harom, emedan saken dessutom är klar och tydlig, men det faller oss med anledning häraf in, att det gifves en myndighet, som är högre än både magistraten och stadens älste, och hvilken myndighet likväl, besynnerligt nog, ännu ej, oss veterligen, blifvit hörd i frågan — det är stadens innevånare. Hvarföre hafva ej de blifvit sammankallade, för att yttra sin mening? Troligen derföre att vederbörande ej velat släppa makten att ensamma styra och ställa ur sina händer, men sedan de nu visat sig ej kunna bringa frågan till ett önskligt slut, och sedan all fara är förhanden att saken ytterligare blisver uppskjuten för lång tid, derigenom att de olika myndigheterna skola ännu en gång höras och förklara sig ) — då se vi sannerligen ingen annan utväg än att borgerskapets älste sammankalla stadens innevånare, för att afgöra saken och besluta om de medel, som skola för arbetenas utförande användas. Det går verkligen för långt, då en tillsallig ringa majoritet inom en underordnad myndighet skall kunna sätta sig på tvärn mot ett helt samhälles önskningar i en fråga, på hvilken detta samhälles välfärd i så hög grad beror. ) Huru långt detta uppskof kan bli kan man sluta deraf, att magistratens ledamöter i samma högst pressanta angelägenhet en gång förut gått så tillväga, att en ledamot haft handlingarne till genomläsning nära 3 månader, en annan 2 månader o. s. v.