Article Image
— Du är årlig och uppriktig, och som diplomat har du väl någon skarpsinnighet till öfverlopps för en gammal väns behof. — På din plats är ditt görande och låtande lika kinkigt. Drottningen skall lika lätt straffa för mycket som misstänka för litet nit. Du måste handla med finhet och försigtighet. — Dessa begge egenskaper äro svåra att para med krigarens lynne. Residenten lade pekfingret på näsan. — Min kära broder, här tyckes så stora intressen drabba ihop att segrens följder på ena eller andra sidan måste blilva lika fruktansvärda. Jag vet endast en utväg att förekomma sti dens fara — den att förebygga dess utbrott. Hvad säger du derom? — Och hvilken af parterna tror du skulle retirera sedan trumman gått i lägret? — Den har icke gått ännu. Prinsen måste underrättas, ! varnas. — Om jag hade ropare, med hvilken jag kunde nå hans öra; men vi ha fyratio mi. till Borgholms slott. — Så mycket mindre har du någon tid att förlora. Vet du något klokare steg att taga ? — Nej, på min heder! Förutsatt att jag hade en budbärare, snabb som en fogel och tystlåten som en fisk. — Det är naturligt. — Men det är ock s—n så naturligt, att man icke skapar sådan subjekt efter ögonblickets behof. — Det behöfver du inte lära mig. Och kunde jag icke ställa ett sådant till din disposition, skulle mitt råd vara utan värde. — Du kan det, min hederlige Nordenhöök! Jag visste väl alt du är den man, på hvilken man kan lita i alla vigtiga företag. Hvar finnes väl denne trogne Merkurius? Och jag går sjelf att skaka upp honom ur sömnens famn, medan du uppsätter det bref han skall föra; ty du förstår dig bättre på att sköta pennan än jag. — Vi diplomater föredraga muntliga underhandlingar och försigtigheten fordrar att här föredraga dessa. En skrifvelse, min broder, är ett qvarvarande tal, ett tal som upprepas för hvarje person, under hvars ögon det faller, som kan användas som vittne emot oss och tydas af illviljan och förtalet. Vi måste akta oss för detta. Och så säkert kan du räkna på din budbärares trohet, att du ej behöfver frukta att mnutligen anförtro honom dina bud.

22 januari 1855, sida 2

Thumbnail