Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. sl. (Forts. fr. N:o 16.) — Vid Gud och vår vänskap! — Det är öfverflödigt att anbefalla dig försigtighet. — Frukta intet! Det skall hvila på mitt bröst, och först med mitt lif skall man kunna afvinna mig det. — Godt! Jag är lugn. Lyckas mitt företag står ädu på min sida; hvarom icke skall min sista helsning genom dig blifva framförd till henne. Och efter en stum men varm omfamning skildes de begge vännerna. 10 Kap. Smygbud och oro lägret. Klockan elfva samma natt hände det att residenten blef! väckt ur sin goda sömn, af sin kammartjenare, som anmälde att öfverståthållare Flemming i egen person befann sig i salen. och begärde ofördröjligen få tala med residenten. Kl. elfva räk-! nades för sent på natten på en tid då det hörde till lefnadsordningen, till och med vid hofvet, att äta qvällsmåltid mellan sex och sju på eftermiddagen, och stå upp mellan tre och fyra på morgonen. Presidenten gnuggade derför de af sömnen omedgörliga ögonlocken och lät betjenten upprepa hvad han nyss sagt. Det tillhörde residentens diplomatiska vanor att aldrig förhasta sig, eller visa sig i en habilj, som bar spår af brådska, hvarför han ganska omsorgsfullt insvepte sig i sin nattrock, den vi förut beskrifvit, satte de massiva guldknapparne, hvilka om natten utbyttes mot likadana af silfver i halsoch armlinningarne på sitt kammarduksfina linne, och lemnade sitt hufvud i sin