svenska) 4 doll., ett par grosva stöflor 35 å 31 doll. Kosthållet beskrifves såsom särdeles godt och rikligt. Frukosten, som ätes straxt man stigit upp om morgonen, kl. 5 eller litet derefter, består af biflstek, potates, hvetbröd med sarskt och godt smör, samt 2 koppar starkt och godt kaffe. Middagen, som ätes kl. 12, består af biffstek eller fårkött, stundom fläsk, potates och smör samt hvetebröd och ibland pepparkakor, jemte godt friskt vatten i kaffekoppar. Qvällsvarden, som ätes efter kl. 5, består af stekt potates, biffstek eller annat färskt kött, smör och hvetbröd, pepparkakor, syltad frukt eller honung och pies (en sorts amerikansk bakelse eller pannkaka) samt alltid 2 koppar starkt och godt thk. Ibland bestås hvetemjölsplattar med sirap och alltid och vid hvarje mål i rikt mått. Bostaden beskrifves sålunda: Jag bor i ett stenhus i öfra våningen tillsammans med min kamrat och en grofsmed, som ock tillhör samma verkstad. Rummet är ganska bra för att vara i Amerika, men icke skulle en svensk herre vara nöjd dermed, åtminstone hvad värmen beträffar. Vi ba en jernkakelugn, men utan spjell, såsom de bruka här; dock beror det på mig sjelf att få rummet varmt, ty jag är herre på vedbacken. Arbetsordningen är den, att efter frukosten arbetet fortgår till middagen, efter hvilken man hvilar en stund, som man kan göra, heter det, nästan så lång man behagar. Åter arbetas till skymningen kl. 5, då man hvilar och väntar på qvällsvarden, hvarefter arbetet fortsättes till kl. 8 på aftonen. Endast på Lördags e. m. slutas arbetet kl. 5, — arbetarne äro ej ens tillåtna att arbeta längre — då verkstaden uppvärmes och arbetarne raka samt tvätta sig öfver hela kroppen. Om Sondagen, yttrar vår bresskrifvare, gor jag mitt rum varmt och trefligt, läser med stort nöje min bibel och mina andliga böcker, och helgar hvilodagenl. Då ätes endast kall mat till middagen, men för öfrigt lika med de andra dagarne. Verkstaden beskrifves såsom en stor, ljus ny sal, med tolf höga fönster. Den ligger bredvid en forssande, brusande ström med vattenfall, som är uppdämdt för drifvande af ett sågverk och en stor qvarn nedanför verkstaden, samt af sågar och borrmachiner i verkstäderna. Öfver strömmen går en bro, på hvilken ångvagnarne mellan Chicago och S:t Löuis rusa och bullra fram flera gånger om dagen. På andra sidan strömmen ligger ett slättland med löfskog. I Willmington finnas många verkstäder för grossmeder, skomakare, sadelmakare, m. m. samt flera handessbodar och 2:ne värdshus, af hvilka det ena är nybyggdt af tegel, trevåningar högt och med en stor flagg på taket. Rörande de svenske emigranterne i allmänmänhet yttrar vår brefskrifvare: En god del af Svenskarne bli alldrig annat än fattiga äfven här i Amerika, emedan de sakna beräkningsförmåga och sparsamhet. När de komma hit känna ue alls icke till förhållandena och äro dessutom alls icke hjelpsamma mot hvarandra eller mot nykomna landsmän, utan sakna all sammanhållning och undvika hvarandra, så snart de vädra något behof af hjelp. På detta sätt har en svensk, då han kommer hit, sällan någon att vända sig till. Af herremän är det dessutom mest stackare, som komma ifrån Sverge, och att hjelpa sådana eller skaffa dem platser är ingen lått sak. Annat är förhållandet med en arbetsvan dräng, om han kommer hit i Juni eller Juli, ty han finner alltid arbete och god förtjenst och kan under tiden höra sig om efter plats öfver vintern. Han kan dessutom förtjena under sommaren nästan så mycket penningar han behöfver för året, och födan kan han äfven om vintern alltid förtjena. En svensk dräng i Chicago omtalade, att han tagit tjenst på landet för ett år, med en lön af 160 dollars, och han behöfver då om vintern ej göra annat än fordra kreaturen morgon och afton och för öfrigt gå i skolan, för att lära sig engelska språket. Men när en arbetare ackorderar om lön här, bör han göra upp liqviden för hvarje månad eller vecka, ty eljest kan det hända att han får arbeta hela året om, utan att erhålla en styfver. Vidare heter det: -En bandtverkare, som kan sitt yrke, kan alltid finna arbete och god förtjenst. De bästa yrken äro snickare, som här förvandlas till vagnmakare, grofsmeder och målare, men de sednare ha egentligen endast om sommaren någon sörtjenst. Skomakeri och sadelmakeri lära vara mindre lönande, och garsveri duger alls ej, ty de få lära alldeles på nytt och ha ett svårt arbete. — Svenska flickor äro mycket välkomna här, ty den amerikanska qvinnan gör nästan ingen: ting, utom kanske att hon tvättar och kokar.