Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1855, sida 1

Bröderna. Af förf. till Stael von Holstein, m. fl. (Forts. fr. N:o 15.) — Man pratar så, man dömmer så och — bedrar sig. Innan kort skall spiran hvila i hans hand säger jag! — — Du håller min hand: Hvad erfar du? Hvad känner du i mina pulsars slag? Läta de sig utröna de mäktiga känslor, som med blodet genomströmma mig, känslor i stånd att framkalla handlingar, som skola förändra menniskors och rikens öden? Nej! Menniskorna se blott till ytan och derför bedraga de sig. Men jag säger dig, innan kort skall allt vara förändradt, och det är denna hand, som gripit an verket. — I himlens namn, Arnold! Du skulle . . . . — Hafva vågat en omstörtning? fortsatte Arnold — Så förhåller det sig. Der har du planen som vägde på mitt hjerta, då vi sista gången träffades. — Hvarför anförtrodde du mig icke den, att jag kunde afböja eller dela? ... — Intetdera Erik! Det ena förmådde du ej — och det andra . . . . sade jag dig icke det? Jag älskar dig förmycket att jag skull vilja äfventyra ditt öde. — Arnold, ack Arnold! — — Hvilka garantier har du för hoppet att lyckas? — Kronprinsens äregirighet och drottningens lättsinnighet. Sedan något år har hon med en makalös obetänksamhet dragit ihop bränsle till den brand, hvilken det endast fordras en gnista att antända. Nationen måste känna sin förnedring under en styrelse, som den föraktar, och med allmän enighet komma till hjelp att asskudda den, då första väckelsen dertill är gifven. Det är på denna, blott på denna, som det allmänna missnöjet väntar. Jag har gifvit den! Jag har skrifvit till prinsen och lemnat honom en skildring af förhållandet, samt uppmanat honom till ett afgörande steg. Må han plantera sitt baner, och vi skola alla samla oss kring det för att vinna — segrar och rykte! — Det är som om dina ord susade till mig genom en dröm.