Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1855, sida 2

samvete att vara din läromästare i dryckjom, skulle jag hellre vilja det än vara det — i otacksamhet mot din drottning. — Ni finner då henne verkligen förtjena vår tacksamhet? — Hvad vågar du fråga? i — Tillåt mig då bekänna att denna nåd af drottningen, förefaller mig föga annorlunda än — en nyck. — År du från dina sinnen, Erik? — sade residenten och! fästade skarpt sina ögon på honom. — Hvem har kunnat lägga dig sådana ord i munnen? — Det har min egen öfvertygelse och mitt sätt att betrakta saken, och ni torde sjelf vid nogare granskning få medge att jag icke har orätt. Hade drottningen verkligen haft för afsigt att låta bisallet till er begäran bero på de förhoppningar) vi genom vårt uppförande kunnat väcka, hade hon ju bort pröfva oss genom att använda oss. I stället har hon låtit sig nöja med den första träff, slumpen kastade henne under ögonen, emedan den bestod uti att frälsa hennes gunstlings hundar. — Erik, Erik! Hvilken anda har farit i dig? Hvar har du lärt dig att hada både majestatets helgd och din broders dygder? — Axel — sade Erik, som insåg att han förolämpat honom. — Jag ber dig förlåta mig om mina ord sårat dig. Det var dock långt ifrån min mening. Jag känner dig för väl att jag skulle kunna föreställa mig att du uppträdt för gref Magni hundar, om det ej varit för att stilla vildsintheten hos en hop, som, till egen blygd, kunde taga några osjaliga djur till föremål för sin hämd. Du har handlat för folket, och icke för gunstlingen, detta gör din handling vacker i mina ögon; men det är icke för hvad du gjort för folkets, utan för gunstlingens skuld, som drottningens ynnest blir din lön. Och det är derför jag icke vill hafva någon del af densamma. — Icke hafva någon del af densamma — — upprepade residenten. — Och dermed vill du omintetgöra mina saderliga förhoppningar? Nej, så går det icke an att leka hvarken med en kunglig nåd eller en faders kärlek. — Ni kan, ni skall icke neka mig er kärlek vid mitt val. — Huru? — sade residenten. — Den bana jag valt har åt mer än en skänkt namn, ära och guld. Jag kan, liksom mången annan, sjelf bli min lyckas smed. Residenten svängde snusdosan mellan fingrarne; — Erik, — började han med mycken hogtidlighet. — Efter den store rikskanslerns exempel, — ty, på egen hand med sina söner, —--———