Musik. Det vackra program, hvarpå Hr Czapek till sin konsert sistl. Thorsdagsaston inbjudit allmänheten, rönte erkännande uti en både talrik och, såsom det syntes, tillfredsställd publik. Konserten öppnades med den sprittande och lekfulla ouvertyren till Gazza Ladra af il Maöstro Rossini, som icke heller här sparat på de omvexlande, behagliga melodier, på hvilka han äger en så stor rikedom. Af skolungdom, såväl gossar som flickor, sjöngos tvenne körer. Utan tvifvel gaf denna samling af ungdom en vacker anblick, likasom deras körer äfven hördes med nöje; men man skulle dock måhända kunna sätta ifråga, huruvida konsertsalen är rätta platsen för dessa små artisters offentliga upptradande och huruvida ej detta rätteligen borde inskränka sig till skolexamina och till deltagande i kyrkosången. — De två första af våra unge sångare utförda körer gingo ej så alldeles bra, hvaremot deras röster togo sig ojemnförligt bättre ut i messan, som förekommer uti Gången till Jernverket.. — Om denna såväl i musikaliskt som poetiskt hänseende utmärkta melodram hafva vi förut yttrat oss, och tilläga endast, att den återhördes med oförminskadt intresse och nöje. De nummer, som för öfrigt togo uppmärksamheten mest i anspråk, var Hr Czapeks egen stora komposition, en ny Simfonie i Ess dur. Det är en heder för konsertgifvaren att åter hafva kunnat utföra ett så storartadt företag, som skrifvandet af en stor Simsonie. Villigt erkännande oss sakna tillräcklig musikalisk granskningsförmåga, för att kunna kritiskt genomgå detta arbete, med ett rättvist framhållande af dess både förtjenster och brister, afhålla vi oss ifrån allt försök till en sådan kritik, och inskränka oss att, utan anspråk på ofelbarhet, uttala det omdöme, som framkallats af intrycket utaf hr Czapeks ifrågavarande Simfonie. Den säger oss egentligen ingenting nytt hvarken hvad uppfinning eller instrumentering angår, men är i allmänhet rål skrifven. Distribution och stämförning äro rätt goda; deremot hade man kanske önskat något mera melodi. Med undantag af ett och annat ställe, som förekommer något dunkelt, samt stundom någon harmonisk hårdhet, är satsen ganska ren. Må