Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1855, sida 1

Bröderna. Af förs. till Stael von Ilolstein, m. sl. (Forts. fr. N:o 11.) — Det är evinnerlig synd att hålla hundar för bättre än folk. — Och föda dem till hundradetals för sitt nöje skull, då allmogen får svälta ihjäl, under missväxt och tunga pålagor. Under det de hederlige borgarne gjorde dessa anmärkningar, kommo ifrån stadsbryggan — nuvarande skeppsbron — ett par karlar i gröna, med gula snören inkantade jackor, sådana som de höga och rika godsherrarne då for tiden plagade läta sin jagtbetjening bära. De förde några koppel engelska doggar vid handen och voro hvardera försedda med en hundpiska. De togo sin väg tätt förbi den samspråkande gruppen. — Se der! — sade Clarus taskmakare — Hvad tror ni det är för några, som der kommer? Det är gref Magni folk, det känner jag igen på de bredbrättade hattarne, och messingsplåten, som glimmar vid venstra örat. Också hörde jag en af gesällerna i dag berätta, att han talat vid skepparen på en holländsk jakt, och att han omtalat att han hade en sju dj—la hop hundar med sig hit på sitt fartyg, för gref Magni råkning. — Det skola vi snart taga ytterligare reda på — sade Petter smed, och vände sig till de ankommande med dessa ord: — Hör hit, ni dagdrifvare! Hvars hundrackor är det ni för der? — Det angår dig icke, kälkborgare! — svarade jagtdrängarne i lika högtrafvande ton. — Hvad du, din utpyntade hundsösare, skall du inte svara en hederlig borgare med höfliga besked, du? — Jag är inga höfliga besked skyldig dig. — Så vill jag ge dig besked på hvad jag vet utan att behöfva fråga dig. Sjelf är du en sakramenskade slyngel, icke stort bättre än hundarne, som du leder i band, och hvad dem angår, så har din herre, gref Magnus, köpt dem, förmodligen för att fylla sina hundstallar på sitt Karlberg, som han sednast tillsnålat sig af drottningen. — I I