Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1855, sida 3

L LCLCLO ——— ställning. Hustru Bengta Svensdotter egde ock oklandrad frejd. Dessa makar hade två döttrar, den ena född år 1848 och den andra, Hanna, 1851. Sv. Olsson dog den 4 Jan. nästl. år, 55 år gammal. Dottern Hanna insjuknade den 16 sistl. April och dog den 18 i samma månad. Af tre bönder i Farabol gjordes den 19 April hos kyrkoherden skriftlig anmälan, att flickan Hanna misstänktes hafva blifvit af sin moder med förgift afdagatagen, äfvensom att misstanka uppstått, att Sven Olssons död kunde haft enahanda orsak. Sedan länsmannen i orten fått del af denna anmälan, blef Bengta Svensdotter den 20 April gripen och erkände dervid, att hon med arsenik förgifvit både sin man och dot tern Hanna. Såsom sin medbrottsling angaf hon båtsmannen vid 6:te Blekinge-kompani Håkan Jönsson Bollman, som är född 1827. Bengta Svensdotter har, efter utseendet ångerfull, inför häradsrätten berättat, att hennes man Sven Olsson såväl före som efter giftermålet varit så begifven på starka drycker, att de vid hemmansfördäljningen betingade 50 kannor bränvin årligen icke varit tillräckliga för honom, som dagligen genast vid sitt uppvaknande började förtära bränvin, hvilket onda föredöme afven ledt Bengta Svensdotter till böjelse för bränvin, hvaraf hon stundom förtärt nog mycket. Ehuru hon var ledsen öfver mannens fylleri, hade ej någon vä sentlig osämja dem emel an uppstått. Båtsmannen Bollman, som i slutet af 1852 tidtals varit på arbete hos Sven Olsson och Bengta Svensdotter, hade vid trenne olika tilljallen, under enskildt samtal med Bengta, till henne framställt förslag, att hon skulle med gift afdagataga sin man, så att Bengta och Bollman kunde med hvarandra ingå aktenskap. Sedan Bengta vid de första båda tillfälleva vägrat att ingå på detta förslag, infann sig Bollman den 4 Januari sistlidne år klockan 9 på morgonen, då Bengta i köket var sysselsatt med kafsekokning, visade henne söaderstött arsenik i ett papper och uppmanade henne ytterligare att dermed förgöra Sven Olsson. Bengta, som kände leda för mannen och hyste önskan att få gifta sig med Bollman, ingick slutligen på den hemska planen, hällde kaffe i en kopp, och Bollman begaf sig dermed in i den kammare, der Sven Nilsson då låg sjuk, blandade detmed hafda giftet och något bränvin i kaffet, hvarefter Bengta bibragte sin man den giftmängda drycken på det sätt, att hon, efter att hafva i sängen upprest mannen, understödde honom med ena handen och med den andra förde till hans mun drycken, den han endast med några korta uppehåll förtärde. Efter 9 timmars svåra plågor afled Sven Olsson samma dag på aftonen, och begrofs den 9:de Januari. Sedan Bollman fortfarande tidtals vistats i huset, hade Bengta och Bollman ofta haft oloflig beblandelse. Efter det Bollman i början af April begärt att för alltid ditflytta och aftal om giftermål ytterligare skett, gjorde han den 15 April fen erinran till Bengta att det blefve svårt att försörja hennes begge döttrar, hvarför han föreslog att den yngre dottern, Hanna, skulle med gift undanrödjas. Utan vidare betänkande samtyckte Bengta till detta förslag. Nästpåföljande morgon skredo de till verkställighet af beslutet. Bengta hemtade mjölk i ett tefat, Bollman lade deruti sönderstött arsenik af ungefär en teskeds rymd, och Bengta blandade deruti något söndersmul.dt hvetebröd; åt barnet -som satt i sängen, gaf Bengta en del af denna tillredning, hvarefter barnet fick med en tesked sjelf taga och förtära det mesta af återstoden; hvilket allt skedde i Bollmans närvaro. Vid middagstiden insjuknade barnet; och ehuru Bengta, som dåmera ångrade gerningen, egnade henne all möjlig omvärdnad, fortforo svåra plågor hela nästpåföljande dagen den 17 April och till middagstiden den 18 i samma månad, då barnet dog. Bollman har i början af ransakningen förnekat all delaktighet i dessa brott, men slutligen, under tecken af djupare sinnesrörelse, erkänt sig hafva, såsom Bengta Svensdotter berättat, anstiftat och deltagit uti förgiftningarne å Sven Olsson och dottern Hanna. Giftet, bestående af arsenik till ungefär en tumändas vidd, bade Bollman någon tid förut utan bestämdt ändamål förskaffat sig.. Sven Olssons lik upptogs ur grafven, och undersökning anställdes å detta och Hannas döda kropp, likasom ock kemisk undersökning sjordes å ett hos Bengta påträffadt och under försegling satt t6fat med lemniogar af mjölkmat, som af Bengta erkändes vara det åt Hanna begagnade; hvarefter läkaren intygade, att Sven Olsson och dottren Hanna ljutit döden genom förgiftning med arseniksyrlighet. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har dömt Bengta Svensdotter och Bollman att, för Sven Olssons och Hannas förgörniog med förgift och för lägersmål, i en bot mista lifvet genom halshuggning. Bengta Svensdotter och Bollman hafva sökt att af nåd varda från dödsstraffet förskonade, har dock Kgl. Maj:t funnit anledning icke förekomma att Bengta Svensdotter och Bollman nåd förunna.